Arabhingsten och åsnan

Arabhingsten och åsnan

Skriven hösten 1995

Solen varma strålar sänder
på arabhingstens kraftfulla kropp.
Vid oasens soliga, lockande stränder
tar beduinen ett svalkande dopp.

Hingsten i gräsets grönska betar
trött efter nattens ritt.
Över hans huvud palmblad spretar
med nötter i kronornas mitt.

En packåsna, oansenlig och grå
har rymt från en stor karavan.
Hela natten hon ensam fått gå
vid sådant är hon inte van.

Hon nalkas oasen i långsam takt
men hinner ej släcka sin törst.
Hon har över benen ingen makt
behovet av vila är störst.

Hingsten vid stranden något ser
en åsna har svimmat där.
Han doppar sin nos i oasen ner
och vatten till åsnan bär.

Åsnan förvånad vaknar åter
hon kan inte tro vad hon ser.
En arabhingst som mulen smutsas låter
när hjälp till en åsna han ger.

Åsnan var liten, smutsig och grå
hingsten var underbar.
Han räddade livet på åsnan ändå
en hjälte den hästen var.