Tills döden skilde dem åt

Skriven 21 september 1995



De unga tu vid havet satt
en vacker, ljummen juninatt.
Vid stranden hördes vågors brus
i träden brisens stilla sus.

I mörkret växlade de ring
och lovade att ingenting
utom döden skulle få
kunna skilja åt de två.

Sedan blandade de blod
bättre de nog ej förstod.
Nuförtiden vet de flesta
att man blodgrupp först bör testa.

Annars om man otur har
kommer döden att bli snar.
Men paret visste inte detta
de gjorde därför ej det rätta.

Till sjukhus borde de ha farit
behövde knappast då ej varit
döda efter dagar sju,
hade säkert levt ännu.




3258


[Läs En Annan Dikt]


1995 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.