"Oj", tänkte farmorn. "Det var värst! Jag undrar om den fungerar."
Farmorn funderade hela natten. Tänk bara... ung och stark på nytt. Det hade
allt varit något.
Nästa morgon var hon säker på hur hon skulle göra.
"Jag köper mig en sådan där!" sade farmorn för sig själv och tog första
bästa tåg till Stockholm. Nu skulle hon spara in portot, menade hon,
ekonomisk som hon var.
Det var länge sedan farmorn åkt tåg. Sista gången var nog för 30 år
sedan, då hennes gubbe levde och de båda var i sina bästa år. Det var då
de åkte till Västkusten och semestrade, drog farmorn sig till minnes. Det
var tider det... inga krämpor att ta hand om och en stilig karl som
resesällskap.
Men när hennes tankar styrdes in på det ämnet mulnade det rynkiga gamla
ansiktet. Hur kunde han lämna henne ensam när hon som mest hade behövt
honom?
Det var nästan tio år sedan nu. Hon hade inte varit särskilt gammal då.
Inte heller särskilt kraftlös och sjuk. Det var lite underligt, nu när hon
tänkte på det, hur åldern och sjukdomarna kastat sig över henne efter
gubbens död.
Tåget rusade vidare genom landet. Det var flera timmar kvar, så farmorn
tog en tripp till restaurangvagnen. Först var det lite otäckt att gå
mellan vagnarna, men hon vande sig snart vid dånet och skramlet. Hon var
minsann inte så bräcklig som somliga trodde, tänkte hon och kämpade envist
på. De på ålderdomshemmet hade inte velat släppa iväg henne, hon skulle ju
kunna skada sig på en sådan farofylld färd. Men farmorn visste besked,
hon skulle ha en Ung-O-Gla, och därmed basta!
Farmorn hade alltid varit envis och stark. När hon bestämt sig för
något genomförde hon det. Det var bara så länge sedan hon bestämt sig för
något nu.
"Det var allt tur att jag hittade den där broschyren", tänkte hon medan
hon trängde sig framåt i tåget.
Resan var lång och ganska händelselös. Men för farmorn, som nog aldrig
på egen hand rest någonstans, var det en både rolig och intressant färd.
Hon anlände till Stockholm sent på kvällen och tog in på ett fint hotell.
Pengar hade hon ju gott om.
I det lyxiga hotellrummet sträckte hon ut sig på den breda och bekväma
dubbelsängen. "Konstigt att jag klarade mig så bra utan rullatorn",
mumlade hon för sig själv. "Och lederna känns inte så värst stela heller."
Sedan somnade hon, och sov djupt och länge för första gången sedan hennes
makes begravning.
Nästa morgon vaknade hon tidigt och stäckte på sig. På måndag var det
hennes födelsedag. Nu skulle hon köpa sig en födelsedagspresent hon
verkligen ville ha, istället för den traditionella blombuketten från hennes
son och hans familj.
"Den gossen har ingen fantasi", muttrade hon medan hon knäppte korsetten.
"Blommor! Pah!"
När farmorn hade avslutat en rejäl frukost på hotellet tog hon tunnelbanan
till Sunda gatan. AB Sportartiklar visade sig vara en stor butik, nästan
ett varuhus. Trave efter trave med hantlar, fotbollar, tennisrack, hopprep,
badbyxor och tusen andra saker trängdes på hyllorna. Efter mycket sökande
hittade farmorn rätt, framför henne stod en äkta Ung-O-Gla! En expedit lät
henne prova träningscykeln och farmorn måste hålla med honom om att den
var både bekväm och praktisk. Man kunde själv ställa in svårighetsgrad
och på en mätare kunde man se vilken hastighet man höll och hur långt man
hade cyklat.
- Jag tar den! sade farmorn och skrev ut en check.
Efter en avslappande weekend i storstaden, då farmorn passade på att besöka
Slottet, titta på Gamla Stan, gå på café, äta på fina restauranger, hälsa
på djuren i Skansen, åka på båtturer i skärgården, shoppa snygga kläder och
skriva vykort till sin son och barnbarnen, skickade hon ett telegram till
ålderdomshemmet och meddelade att hon skulle ta tåget hem och beräknade
anlända måndag eftermiddag.
Den här gången var hon en van tågresenär och visste precis hur allt gick
till. Att ta sig till restaurangvagnen var småpotatis för den beresta
damen.
När hon hoppade av tåget, överlastad med kassar och kånkandes på
paketet med Ung-O-Gla, ringde hon genast efter en taxi. Chauffören hjälpte
henne att bära in allt till hennes lägenhet. Hon tog fram sin nyckel och
låste upp dörren. Hon tände lampan.
- GRATTIS!!!
Farmorn ryckte till och tog ett skutt baklänges. Hennes lilla tvåa var
fylld av människor! En stor banderoll med texten "Farmor fyller år idag!"
hängde tvärs igenom rummet. Hennes "fantasilöse" son kramade om henne och
överräckte ett stort paket som verkligen inte såg ut som en blombukett.
Barnbarnen trängdes omkring henne och ville höra om stockholmsresan. En
jättelik, vackert dekorerad tårta fyllde upp nästan hela bordet.
Farmorn blev så paff att hon måste sätta sig.
- Vad skall det här betyda? undrade hon matt.
Så småningom fick hon det hela förklarat för sig. Man hade ringt hennes
son från ålderdomshemmet och berättat att hans gamla mamma åkt till
Stockholm alldeles ensam. Alla var oroliga och övervägde att åka efter och
leta efter henne, men så fick de hennes vykort och förstod att allt var
väl.
- Jag förstod också att du inte alls är kraftlös och sjuklig som jag har
trott så länge, sade sonen skamset. Vi har varken firat jul eller
födelsedagar med dig. Vi trodde att du var för gammal för att uppskatta
sådant.
Inom sig tänkte farmorn att det hade hon nog varit också. För gammal. Men
Ung-O-Gla hade haft precis den effekt som annonsen förutspådde - och det
innan hon ens använt den!
- Vem säger att reklamen ljuger? log farmorn där hon satt, omgiven av sin
familj.
Moral: Det är inte åldern som bestämmer hur gammal man är.
|