Han och hon

Skriven 6 februari 1996


En tjur och en ko gick och betade i en hage. Tjuren, Karl-Johan, var stor och brunspräcklig. Hans päls var svart och vit. Kon hette Selma, hon var en liten, ung ko. Trots att Kajsa var så gammal gav hon mycket mjölk, hennes ägare var så stolt över henne. De var stolta över tjuren Helmer också, men han var lite väl liten förstås. Redan som kalv hade Enok varit klen. Han verkade inte fylla ut sitt gulbruna skinn ordentligt. Augustina, kon, var också för fet, hennes ägare var missnöjda med henne. De ansåg att Gustava åt för mycket, vilket nog var sant.
En dag sade Alfred till Camilla:
- Veronika, vet du vad?
- Nä, vadå? undrade Lisbeth.
- Trots att våra ägare gillar oss så mycket tycker jag att vi skall rymma! förklarade Nicke. Eivor höll med, så de gick tillsammans bort till staketet. Knut föreslog att de skulle gå bort till staketet och stånga sönder det. Anna-Matilda tyckte att planen var bra. Med förenade krafter lyckades de sparka sönder grinden och springa ut.
- Så glad moster Tilde skall bli när vi kommer och hälsar på henne så här oväntat, sade Hildur.
- Vem är den där faster Agata egentligen, undrade Per.
- Hon heter inte fru Inga, hon heter tant Lena, förklarade Gertrud tålmodigt. Hon är en god vän till min grannfrus kusinbarns hunds kamrats husses vänninnas pojkes farfars dottersons flickvän. Jag känner henne mycket bra.
- Åhå, sade Lennart, på så vis. Är hon snygg? Fröken Pernilla menar jag.
- Trevlig? Gumman Lovisa? Skojar du med mig? sade Jenny med häpen röst. Farmor Annie är en riktig ängel, utropade hon.
De gick och gick. Herbert undrade flera gånger om de inte var framme snart, men Katrins svar var nekande. Men efter tre dagars språngmarsch sade Inga-Marie att de kommit fram.
- Äntligen, suckade Jurgen. Fem dagars resa med buss är påfrestande!
- Men Emil, sade Majvor. Tågresan tog faktiskt bara nio dagar! Du skall då alltid överdriva. Förresten skall du inte klaga, det är nog inte alla som skulle ha råd med en flygresa i första klass. Allt för din farbror Jan-Oves skull, hade inte han fyllt sjuttiofem skulle jag aldrig gått med på resan. Du vet ju vad jag tycker om båtar, Torsten.
- Jag klagar inte! Dessutom förtjänar faktiskt Klas lite intresse från vår sida! Om det varit din bror som skulle gifta sig hade du minsann inte klagat. En konfirmation är faktiskt en viktig händelse i en människas liv, förstår du inte det, Ewa?
- Men Benjamin, jag har väl inte sagt något negativt om din kusin Jack, du inbillar dig så mycket! Jag skall säga dig att om du inte slutar upp med att hacka på mig är det slut mellan oss! Här, här har du förlovningsringen, ta den bara! Jag vill inte se dig mer! Björn, du har förstört för mig ända sedan vi blev tillsammans förra månaden!
- Snälla Kristina, inte kan du väl mena allvar? Skilja oss? Du måste tänka på Rut, vem skall ta hand om henne? Inte kan vi skilja oss när hon är så liten, hon är ju bara fem ännu.
- Joanna klarar sig nog, hon är stor för sin ålder. Dessutom blir hon ju arton i augusti, hon flyttar ändå hemifrån snart. Älskling, oroa dig inte för henne. Och tro inte på läkarna, de överdriver alltid. Du skall visst snart bli frisk, tröstade Stina.
- Jag har känt det länge nu, min tid är kommen, sade Egbert allvarligt och tog Sannas hand i sin. Hon snyftade till. Hon sade med tårar i ögonen:
- Åh Sam, säg inte så! Du får inte resa! Tänk om du blir skjuten, jag har hört att det är farligt med krig! Men Michael log självsäkert. Han visste vad han gjorde.
- Jag skall nog vinna! Jag har aldrig varit i bättre form!
- Men Firestorm, det är en stor tävling. Tänk om du river något hinder, de är ju så höga. Golden Boy skrattade åt hennes oro.
- Blondie, bara för att du är dressyrhäst behöver du väl inte vara feg, gnäggade han.
- Jag är INTE feg, sade Maja förnärmat, jag vågar minsann jaga råttor jag också! Bara för att jag är lite mindre än du måste jag väl inte vara svagare, va?
- Okej, okej, jag ger mig, svarade Lukas. Men råttor är stora och farliga djur!
- Pah, jag rår på vad som helst! Inget skrämmer mig, så det så! sade Rosa förnärmat.
- Du är kanske ko-lugn, skojade tjuren Ferdinand.
- Det var inte roligt! Hon gav honom en förnärmad blick. Karl-Johan suckade. Kor är inte lätta att förstå sig på, tänkte han.
Den stora, vita tjuren vände ryggen åt den vackra kon Selma och åt en tugga gräs.

SLUT



2324


[Läs En Annan Novell]



1996 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.