|
Är gammal alltid bäst? Ja, frågan är nästan befogad, för trots att det
finns så många bra moderna spel kan jag bara konstatera att mitt favoritspel
alla kategorier är det förnäma gamla kinesiska Mahjong (som väl är sådär
tre-fyratusen år gammalt?). Egentligen påminner denna pärla rätt mycket om
ett vanligt kortspel, om man ser till spelmekanismen, men Mahjong är ju så mycket mer
än så - det är en
hel kultur, en egen stämningsfull och gåtfull värld av murar, blommor, drakar, vindar,
bambu, ringar och vackra kinesiska tecken. Och själva spelprincipen är som
gjord för att engagera, där man sitter och försöker få ihop de bästa
kombinationerna av pongar och kongar (triss och fyrtal, som det kallas med
mer välbekant terminologi) och med spänning hoppas på att den rätta stenen
snart ska dyka upp. Mahjongspelandet går runt i en evig österländsk cirkel av nya
ronder och spelomgångar som
man aldrig vill bryta sig ur... när jag spelar det vill jag bara fortsätta hela
tiden, få revansch, få till ett spel som går ut istället för att det blir dött, och
över huvud taget få en ny chans hela tiden. På något sätt är Mahjong en enkel och trivsam
sysselsättning
samtidigt som det också är en värld av snårig matematik och vetenskap som man aldrig riktigt
kan lära sig behärska, och det gillar jag verkligen. Kort sagt: Mahjong är kinesisk hypnos,
och den hypnosen har jag ännu inte vaknat ur! Text: Carl-Henrik  Hammarlunds omdömen: Carl-Henrik: 
Jemima:
|
2005 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.