Mahjong


Är gammal alltid bäst? Ja, frågan är nästan befogad, för trots att det finns så många bra moderna spel kan jag bara konstatera att mitt favoritspel alla kategorier är det förnäma gamla kinesiska Mahjong (som väl är sådär tre-fyratusen år gammalt?). Egentligen påminner denna pärla rätt mycket om ett vanligt kortspel, om man ser till spelmekanismen, men Mahjong är ju så mycket mer än så - det är en hel kultur, en egen stämningsfull och gåtfull värld av murar, blommor, drakar, vindar, bambu, ringar och vackra kinesiska tecken. Och själva spelprincipen är som gjord för att engagera, där man sitter och försöker få ihop de bästa kombinationerna av pongar och kongar (triss och fyrtal, som det kallas med mer välbekant terminologi) och med spänning hoppas på att den rätta stenen snart ska dyka upp. Mahjongspelandet går runt i en evig österländsk cirkel av nya ronder och spelomgångar som man aldrig vill bryta sig ur... när jag spelar det vill jag bara fortsätta hela tiden, få revansch, få till ett spel som går ut istället för att det blir dött, och över huvud taget få en ny chans hela tiden. På något sätt är Mahjong en enkel och trivsam sysselsättning samtidigt som det också är en värld av snårig matematik och vetenskap som man aldrig riktigt kan lära sig behärska, och det gillar jag verkligen. Kort sagt: Mahjong är kinesisk hypnos, och den hypnosen har jag ännu inte vaknat ur!

Text: Carl-Henrik


Hammarlunds omdömen:
Carl-Henrik: Jemima:


[Åter till spelsidan]



3030



2005 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.