Monopol


"Det här spelet har alla fel ett spel kan ha", sa Parker Brothers när de först blev erbjudna Monopol på 1930-talet. Lite ligger det faktiskt i det citatet, för när man tänker närmare på det är Monopol egentligen inte särskilt kul - det är monotont och alltför turberoende, och det har överträffats många gånger om av roligare spelidéer på senare år. Men det måste förstås vara något speciellt med ett spel som lyckats fängsla så många, och jag medger att idén är smart fast den är enkel (den har ju också fått många efterföljare i samma "ranta-runt-och-köp"-stil). Alla kan vara med, och alla kan försättas i ett dramatiskt tillstånd av spänning och penninghunger. Urtypen för ett affärsspel vinner dessutom ännu på sin känsla av förnämlighet och nostalgi. Jag anser dock att Monopol var allra roligast när jag i barndomen spelade med min morfar och varje parti blev kryddat med hans galna finländska slanguttryck.

Text: Carl-Henrik


Hammarlunds omdömen:
Carl-Henrik:


[Åter till spelsidan]



2204



2006 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.