Ostindiska Kompaniet

Ett Dan Glimne-spel där man kan konstatera att uppfinnaren verkligen har fått hybris, så som han skryter med sitt verk i regelhäftet. Desto mer ironiskt då att spelet i fråga har en rad mycket stora brister! Med sin stolta flotta ska man segla från Göteborg via Cadiz till Fjärran Östern och köpa och sälja för glatta livet. Det speciella är förflyttningsmekanismen, man flyttar nämligen sina skepp med hjälp av kort av olika längd istället för tärningar eller rutor, men den metoden är faktiskt mest pillig och frustrerande. Andra nackdelar är 1. att spelet tar omänskligt lång tid, 2. att man trots det ser på ett mycket tidigt stadium vem som kommer att vinna, 3. att det blir ett evigt tålamodskrävande knäppande på miniräknaren när någon ska sälja varor (d.v.s. jämt), och 4. att många av finesserna på kort och spelplan är helt onödiga och inte funkar som de ska. Det som gör att jag ändå någon gång kan tänka mig att spela Ostindiska Kompaniet är att det är vackert och handlar om ett intressant ämne. Text: Carl-Henrik Hammarlunds omdömen: Carl-Henrik: [Åter till spelsidan] 618

2006 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.