Biskopens dilemma

Skriven mars 2000



OBS! Denna sketch är inte skriven för att klanka ner på kvinnliga präster!
Däremot är den avsedd som kritik mot hur orättvist kvinnoprästmotståndare behandlas av kyrkan idag. Men det är en helt annan sak tycker jag.


Personer:
Biskopen
Ebba Grönskog
Broder Daniel Hermansson
Journalist 1
Journalist 2



Scenen föreställer ett kontor med ett skrivbord. Biskopen sitter vid bordet, tittar på klockan och mumlar för sig själv.

Biskopen:
Jaha, så var det två möten med prästkandidater som stod närmast i tur... Undrar vad det är för några den här gången. (Han letar i sina papper.) Jaha ja, Ebba Grönskog... och broder Daniel Hermansson. Jo, det här blir intressant. (Vänder sig mot den stängda dörren.) Varsågod och stig på!

Dörren öppnas och Ebba Grönskog kommer in. Hon är kraftigt sminkad och rör sig med tämligen våpiga rörelser. Tar biskopen i hand och sätter sig på stolen framför hans skrivbord.

Biskopen:
Goddag.

Ebba:
Hej, Ebba heter jag.

Biskopen:
Tomas. (Harklar sig.) Sitter du bekvämt så där?

Ebba:
Javisst, det här går så bra så.

Biskopen (bläddrar mer i papperen):
Ja, vi skulle alltså ta och diskutera din eventuella prästvigning.

Ebba:
Eventuella? Vadå eventuella? Jag ska bli präst! Det trodde jag du hade klart för dig.

Biskopen (skrattar lite roat):
Ja, det är klart, men jag brukar alltid ha ett litet samtal med mina prästkandidater innan jag viger dem... för att försäkra mig om att jag inte gör nåt dumt och råkar viga nån som inte alls passar till präst.

Ebba:
Jag förstår. Så att det inte slinker igenom nån kvinnoprästmotståndare eller andra hemska människor.

Biskopen:
Ähum... öh... jaa.

Ebba:
Men jag är ju inte kvinnoprästmotståndare, det borde du väl se vid blotta anblicken. (Blinkar lite förföriskt mot biskopen.)

Biskopen:
Ja, jo, men jag brukar ställa andra frågor också. Om motivation och sånt där. Kan du, Ebba, berätta för mig varför just du vill bli präst i Svenska kyrkan?

Ebba (skruvar besvärat på sig):
Jaa... man kan väl säga som så, att efter att mitt fjärde äktenskap sprack för några år sen, så kände jag att jag ville göra något nytt och annorlunda. Jag var inte alls nöjd med mitt liv. En massa ungar som sprang omkring och förde oväsen, och deras pappor som krävde underhåll, och ett skittrist jobb som receptionist på Försäkringskassan... jag kände att jag ville förverkliga mig själv. (Ler stort och ser högtidlig ut.) Och eftersom jag alltid har haft ett visst intresse för religion - ja, i synnerhet gammal indiankultur och sånt - så tänkte jag att varför inte pröva på att bli präst? Där kanske jag hittar svaren på mina frågor om livet i största allmänhet.

Biskopens min blir bistrare och mer skeptisk allt eftersom Ebba pratar på. När hon har slutat drar han ett djupt andetag.

Biskopen:
Det... öh... det låter ju bra att du har ett intresse för religion, Ebba. Men faktum är att här i Svenska kyrkan brukar vi vara noga med att våra präster till och med står för en kristen tro. Är du beredd att kalla dig bekännande kristen?

Ebba (skruvar ännu mer på sig):
Kristen... nja... egentligen inte... men kanske ändå, på ett sätt. Jag tror att alla religioner kan leda oss fram till svaren på livets mysterier. Och då kan ju kristendomen det också förstås. Delvis. Om man tar bort allt gammalmodigt ur den. Bibeln och sånt.

Biskopen:
Tror du på Gud?

Ebba (tittar fåraktigt på honom):
Jag vet inte. Det beror på vad du menar. Jag tror på människans inneboende krafter och en universell andlighet, om det är det du menar.

Biskopen:
Men vad har du för uppfattning om Jesus?

Ebba (förtjust):
Om han nu har funnits så måste han ha varit en härlig kille! En av föregångarna till dagens jämlikhets- och jämställdhetsideal.

Biskopen:
Men tror du att han uppstod från de döda, till exempel?

Ebba:
Vadå menar du?

Biskopen:
Ja, tror du på att han blev levande igen efter sin död och steg upp ur graven?

Ebba:
Vad är det för flummigt svammel? Det har vi aldrig diskuterat på utbildningen.

Biskopen:
Nähä...

Ebba:
Nej, nej, nej, det kan han inte ha gjort. Det är ju omöjligt. Är man död så fortsätter man ju att leva i en annan kropp, man kan inte uppstådet sättet. Däremot tror jag att Jesus' andliga personlighet har fortsatt att färdas genom mänskliga kroppar genom århundradena, och hans livsfrukt sträcker sig ut i det kärleksfulla kosmos.

Biskopen (gnisslar tänder):
Tror du att han är Guds son?

Ebba:
Nej, den tanken är fullkomligt orimlig. För övrigt gillar jag inte när folk kallar honom Guds son. Man kan precis lika gärna kalla honom Gudinnans dotter. Han var, precis som alla människor, ett androgynt väsen med oanad kärlek och obegränsade möjligheter i sin innersta själaboning.

Biskopen suckar djupt, reser sig från sin stol och spänner ögonen i Ebba.

Biskopen:
Nej du, Ebba, jag tycker inte att jag kan prästviga dig.

Ebba (spärrar upp ögonen):
Va? Vadå? Varför inte det?

Biskopen:
Jag tycker att de som jag prästviger borde ha en grundläggande kristen åskådning och tro på Guds existens. Och det har jag fått intrycket att du inte har.

Ebba:
Men jag är ju andligt intresserad!

Biskopen:
Det räcker inte. Ska man bli präst så ska man faktiskt vara bekännande kristen, annars blir det inte bra.

Ebba (reser sig och blänger):
Vet du om att jag har massor av studieskulder? Jag måste bli prästvigd! Annars har jag ju gått den här utbildningen helt i onödan.

Biskopen:
Jag beklagar detta, men jag tycker att du borde ha tänkt på det själv, innan du började utbildningen. Vill man bli präst är det rätt självklart att man är kristen, tycker jag, och det ska man ha klart för sig från början.

Ebba:
Men jag är kvinna! Du kan inte neka mig prästvigning! Jag säger till tidningarna!

Biskopen:
Gör det du. Jag viker inte en tum i den här frågan.

Ebba står stilla ett ögonblick. Sedan öppnar hon munnen och börjar gallskrika, tjuta i högan sky. Hon stampar i golvet, fäktar med armarna och hoppar upp och ner i ilska.

Ebba:
WHAAAAAAAAAH! HAWAWAWA-WAWAAAAH!!!! AAAAAAAAAAH!!!!!

Hon rusar, alltjämt illskrikande, ut ur rummet.
Några sekunder senare kommer två journalister inrusande och stegar fram till biskopen. De är mycket upprörda och börjar skälla ut honom med ilskna, högljudda, hotfulla röster. Biskopen försöker få ett ord med i laget, men journalisterna är så hetsiga att han inte får fram mer än små hackanden.

Journalisterna (i kör och om varandra):
- Vad är det här?
- Är det sant att du vägrar prästviga Ebba Grönskog?
- Hur förklarar du det?
- Hur kan du bete dig på det sättet?
- Översittare!
- Kvinnoförtryckare!
- En ensam kvinna vågar ni er på, era stora feta besuttna biskopskräk!
- Men Synoden får minsann härja fritt!
- Det här kan vi inte gå med på!
- Detta är oacceptabelt!
- Du har ingen anledning att inte viga henne!
- Det är givetvis bara för att hon är kvinna som du behandlar henne så här!
- Ska vi då aldrig bli av med dessa mörkermän?
- Du har allmänna opinionen mot dig, och det vet du!

Biskopen lyckas så småningom slita sig loss ur journalisternas grepp.

Biskopen (med andan i halsen):
Snälla ni, Svenska kyrkans stadgar säger att en prästkandidat som inte bekänner sig till den kristna läran inte bör prästvigas! Det är därför som -

Journalisterna:
- Äsch, stadgarna! De skrevs ju på 1500-talet, de gäller inte längre begriper du väl!
- Nu viger du henne, annars så anmäler vi dig till JämO!
- Och till domkapitlet!
- Och till ärkebiskopen!
- Vi ska se till att du blir avsatt!
- Den här sortens könsdiskriminering kan vi inte tåla, hör du det!
- Tänk på att hon har studieskulder! Hur ska hon klara av dem har du tänkt, om hon inte får jobba som präst?
- Och du ska kalla dig kristen, när du sänder en stackars kvinna ut i ett liv av fattigdom och ständiga amorteringar!
- Du är så god och viger henne! Genast!

Biskopen (sliter sig åter loss och ropar rakt ut mot journalisterna):
Ja! Ja! Okej! Som ni vill! Hon får bli präst! Jag ska viga henne!

Journalisterna (lugnar sig genast, säger i kör och i mycket bestämd ton):
BRA!

De går ut, med resoluta steg. Biskopen sjunker utpumpad tillbaka ner i sin stol.

Biskopen:
Ojojoj, det där var en pärs. Ja ja, det fanns väl bara ett sätt att klara sig ur knipan. Jag får bita i det sura äpplet och viga flumtanten i alla fall. Hoppas att nästa kandidat som kommer är lite vettigare... få se nu... (tittar i papperen) ...ja, just det, nu var det broder Daniel Hermansson. (Vänder sig mot dörren) Varsågod och stig in!

Daniel kommer in, går fram till biskopens bord och skakar hand med honom.

Biskopen:
Goddag, goddag.

Daniel:
God förmiddag.

Biskopen:
Slå dig ner.

Daniel sätter sig.

Biskopen:
Ja, vi två har ju talats vid tidigare angående dina bekymmer om prästvigning. Du är en aning skeptiskt inställd till ordningen med kvinnliga präster, var det inte så?

Daniel (generat):
Joo. Men som jag har sagt till dig förut, så respekterar jag ändå de kvinnliga prästerna och deras övertygelse. Jag är också villig att samarbeta med kvinnliga kollegor, fullt ut. (Börjar nu babbla på ordentligt, men på ett försynt och mycket högkyrkligt sätt.) Det enda som mitt samvete verkligen förbjuder mig att göra är att ta nattvard av en kvinnlig präst. Jag är mycket bekymrad över detta, men jag kan bara inte ge vika där, och det är ju som sagt den enda punkten där jag är bestämd. Annars är jag öppen för kompromisser, och arbetar gärna för den bästa tänkbara lösningen för både mig och mina kvinnliga kollegor.

Biskopen (ler mot honom):
Det låter ju fint, du verkar ha en nykter syn på saken.

Daniel:
Dessutom så lovade ju den gamle biskopen att jag skulle få bli vigd. Det var därför jag började på utbildningen. Jag hade hans försäkran att det gick bra.

Biskopen:
Mm-hm.

Daniel:
Och om jag inte blir vigd nu så får jag det svårt med mina studieskulder.

Biskopen:
Ja, det kan jag tänka mig. Jaa... som jag ser det, och med den här bakgrunden, är det ju fullständigt rimligt att du får bli prästvigd. Jag känner ju dessutom dig sen gammalt och vet att du står för en sann kristen tro. Inga inslag av flummerier och sånt som är främmande för kristendomen. Du har förmåga att predika och att möta själarna i en församling. Du kommer att bli en bra präst, det är jag säker på.

Daniel (bockar generat):
Tack så mycket.

Biskopen:
Du får vigas tillsammans med Ebba Grönskog, om du inte har nåt emot det.

Daniel ser lite tveksam ut, men rycker sedan på axlarna.

Daniel:
Nej då... det går väl bra.

Biskopen:
Då säger vi det, Daniel.

Daniel:
Tack, tack.

Han reser sig, skakar hand med biskopen igen, och går därifrån. Borta vid dörren står Ebba och väntar på honom. När han kommer fram till henne tittar hon misstänksamt.

Ebba:
Vad sa biskopen till dig?

Daniel (glädjestrålande):
Jag får bli prästvigd!

Ebba (surnar till):
Men du är ju inte hundraprocentigt för kvinnliga präster?

Daniel:
Det går bra ändå, sa han. Jag är ju villig att kompromissa. Du och jag ska vigas tillsammans förresten. (Ler uppmuntrande mot henne.)

Ebba:
Du är kvinnoprästmotståndare! Och han prästviger dig ändå?

Daniel:
Jaa.

Han går ut genom dörren. Ebba står tyst ett par sekunder. Sedan sätter hon igång att skrika igen, för full hals, på samma sätt som tidigare.

Ebba:
WHAAAAAAAAAH! HAWAWAWA-WAWAAAAH!!!! AAAAAAAAAAH!!!!!

Hon rusar ut.
Nästan omedelbart efteråt kommer de båda journalisterna in igen, nu ännu ilsknare. De kliver fram mot biskopen, som riktigt sjunker ihop i sin stol när de närmar sig.

Journalisterna:
- Vad är det här?
- Tänker du prästviga en kvinnoprästmotståndare?
- Är du inte riktigt klok?
- Du vet att det är förbjudet!
- Inga kvinnohatare får prästvigas!
- Hur förklarar du detta?
- Det är givetvis för att du fortfarande sitter fast i ditt gamla dammiga patriarkaliska tänkande som du gör det här!
- Hur understår du dig?
- Om du viger broder Daniel Hermansson är det en förolämpning mot alla världens kvinnor!
- En förolämpning!
- Och en krigsförklaring!
- Och ett tecken på att du själv hatar kvinnor lika mycket som Synoden!
- Du kanske till och med är med i Synoden?
- Förrädare!
- Svartfot!
- Vi ska anmäla dig till domkapitlet!
- Och till ärkebiskopen!
- JämO kommer inte att bli glad åt att få höra det här!
- Vi ska se till att du blir avsatt!
- Den här sortens könsdiskriminering kan vi inte tåla, hör du det!
- Ditt stora kvinnohatande biskopskräk!

Biskopen (lyckas till slut få ett ord med i laget):
Men snälla ni, den gamle biskopen lovade honom att han skulle få bli prästvigd! Och han har ju studieskulder -

Journalisterna:
- De studieskulderna skulle han ha tänkt på innan! Regeln har funnits länge nu, han hade gott om tid att hoppa av! Gjorde han inte det får han skylla sig själv!
- Kyrkomötet har beslutat att ingen kvinnoprästmotståndare får prästvigas! Den regeln får inte ifrågasättas!
- Den står i Svenska kyrkans stadgar! Hur skulle det se ut om man satte sig över stadgarna?
- Stadgarna är till för att följas!
- Hör du det!
- Du är så god och låter bli att prästviga honom, annars svarar vi inte för följderna!
- Ska vi då aldrig bli av med dessa mörkermän?
- Kärlekslösa fanatiker! Ingen respekt för människovärdet har de!
- Ingen respekt för demokrati och ordning!
- Ingen kärlek till sin nästa visar de!
- Kasta ut dem ur kyrkan!
- Vi kastar ut den här äckliga kvinnohataren! Ut med packet! Låt dem starta eget!
Journalisterna griper tag i biskopen och börjar släpa iväg honom, med stol och allt, mot dörren.

Biskopen (skriker högt):
Nej! Sluta! Låt bli! Jag ska inte prästviga honom!

Journalisterna stannar upp och släpper biskopen.

Journalisterna (i kör):
Vad sa du?

Biskopen (andfådd):
Jag ska inte prästviga honom. Jag lovar.

Journalisterna (i kör):
BRA!

De vänder på klacken och går ut.
Biskopen sitter ensam kvar på stolen.

Biskopen:
Nazister, pedofiler, terrorister eller kvinnoprästmotståndare. Det är tydligen hugget som stucket nu för tiden.
Håhåjaja... jag skulle ha blivit lokförare istället, som jag tänkte från början.

RIDÅ





[Läs En Annan Text]



2000 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.