Utdrag ur roman av Henning Mankell
vilken som helst

Skriven juli 2000



...
Det kom bakifrån.
Smärtan var våldsam.
Han förstod aldrig vad som hade hänt.
Han var död innan han nådde marken.
En fiskmås lyfte och flög ut över havet.
Klockan var 13:55 den 23 juni 1993.

När Kurt Wallander vaknade på morgonen torsdagen den 24 juni upptäckte han genast att han hade försovit sig. Han svor. Men det var inget att göra åt, förseningen var ett faktum.
På väg ut från huset på Mariagatan hejdade han sig och antecknade sig i all hast för en tvättid. Han hade stora högar av smutstvätt liggande i lägenheten.
Ebba satt som vanligt i receptionen när han kom fram till polishuset. Hon log.
- Du ser ut att ha försovit dig lite, sa hon.
Wallander muttrade.
- Om du vill kan jag gå och köpa lite frukost åt dig, erbjöd hon sig.
Wallander tackade och skyndade vidare.
Martinsson satt vid datorn. När han fick se Wallander blinkade han uppmuntrande mot honom.
- Jag undanber mig några kommentarer, sa Wallander genast. Är man sen så är man.
- Visst, sa Martinson.
Wallander tänkte:
Att sova har sin tid, att vara vaken har sin.
- Jag har hittat honom nu, sa Martinsson. Han heter Åke Galtgren. Han bor i Malmö. Ska någon av oss åka ut dit och prata med honom?
- Inte förrän vi har pratat med Sara Lubberg, sa Wallander otåligt. Ordnat så hon kan identifiera honom.
Svedberg satt som vanligt på sitt kontor och kliade sig på flinten med en blyertspenna. Hanson höll på att fylla i några V75-kuponger. Björk syntes inte till. Wallander kom först nu ihåg att Björk hade åkt på semester dagen innan.
Wallander slog sig ned på sitt eget rum. Han tänkte på Linda i Stockholm. Undrade hur hon hade det. Sedan ringde telefonen. Det var hans far.
- Du kom aldrig ut igår kväll, sa han.
- Jag var upptagen, förklarade Wallander. Jag kommer i eftermiddag. Jag lovar.
- Man kan inte lita på dina löften, sa fadern.
Han lät irriterad.
- Jag kommer, sa Wallander och avslutade samtalet.
Han tog fram papper och penna och försökte inleda ett brev till Baiba i Riga. Avbröt efter tre rader. Det gick inte att hitta det rätta sättet att uttrycka sig.
Istället började han tänka efter. Fundera över mordet på Helge Ljungstjälk. Mannen som hade avrättats med ett yxhugg. Med en mystisk man från Afrika någonstans i närheten.
Det är nåt jag inte ser, tänkte Wallander.
Ebba kom in med hans frukost. Han åt. Tänkte att han borde ändra i sina matvanor genast. Sedan kom han på att han för närvarande inte hade en enda flaska whisky hemma.
Vi byggde ett samhälle där vi trodde att vi kunde känna oss trygga, tänkte han. Nu återstår bara förvirring.
På hemvägen från polishuset stannade han till vid Systemet och köpte en ny whiskyflaska. Han gjorde också uppehåll vid en pizzeria och åt. Sedan kom han på att han lovat sin far att komma ut till Löderup. Han åkte hem. Satte på en skiva med Maria Callas. Efter en halvtimme for han ut till sin far.
Fadern stod och målade. Som vanligt var det ett höstlandskap tavlan föreställde. Wallanders far höll på att måla dit den ensamma tjädern när Wallander kom in i ateljén. Han la ifrån sig penseln och torkade av händerna på en handduk.
- Du är sen, anmärkte fadern.
- Jag är ledsen, sa Wallander.
- Först nu passar det sig att komma, sa fadern. Men jag kan förstås tänka mig att man har mycket att göra som polis.
Inte nu igen, tänkte Wallander. Han har aldrig kommit över att jag valde polisyrket.
Han stannade i Löderup i endast en halvtimme. Sedan for han tillbaka in till Ystad. Så fort han klev in i sin lägenhet på Mariagatan ringde telefonen. Det var Martinson.
- Det är bäst du kommer hit, sa han.
Wallander kände en ilning längs ryggraden.
...





[Läs En Annan Text]



2000 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.