Praktisk handledning i att äta ostbågar

Skriven februari 1999



AVSNITT 1
INTRODUKTION


I våra affärer och kiosker kan man se dem uppradade. Stora hyllor fyllda av påsar med gult innehåll.
På fester och framför videon finns de alltid med. De tronar i stora plastbunkar och utgör tillsammans med chips, jordnötsringar och andra former av snacks en ständig frestelse för TV-tittarna.
Och de frivilliga krafter som städar i ishallen efter hockeymatchens slut, kan alltid räkna med att hitta åtskilliga av dem på läktarna och i foajén. Tappade, utspridda, söndertrampade.
Ostbågar är en del av vårt dagliga liv.
En del människor tycker inte alls om ostbågar; de anser lukten vara motbjudande och håller sig uteslutande till chips. Andra grabbar gärna åt sig en näve då och då och snaskar i sig utan någon större insikt i den enorma förmån det innebär att få äta ostbågar. Och få är de människor som verkligen har lärt sig att uppskatta ostbågen till dess fulla värde, och har förmågan att på rätt sätt avnjuta en ostbågemåltid.
Det är för att höja den genomsnittlige svenske medborgarens kunskaper på området, och åstadkomma att fler människor får lära sig konsten att äta, älska, betrakta och reflektera över ostbågarna, som jag har beslutat mig för att ge en sexveckorskurs över ämnet "Praktisk handledning i att äta ostbågar".

Under de närmaste sex veckorna kommer vi att noggrant gå igenom alla stadier i den långa process som ostbågekonsumtionen utgör. Vi ska ta upp moment och detaljer som t.ex. skillnader mellan ostbågar av olika varumärken, tänkbara miljöer för ostbågeförtäring, ät- och tuggmetoder, hur man bemöter tiggare, och förvaringskunskap.
Kursmomenten är ordnade på följande sätt:
1. Introduktion och Grundläggande kunskaper.
2. I affären - att välja rätt.
3. Plats att äta på?
4. Ätmetoder och förvaring.
5. Att bjuda eller inte bjuda?
6. Ostbågar i utlandet och Avslutning.
Målet med kursen är att deltagarna, när de sex kursveckorna har gått, ska ha fått en ny personlig föreställning av fenomenet ostbågar, en bild med nya dimensioner, och kan börja avancera i sin kärlek till ostbågarna och i dem se något mer än bara välsmakande godis som fyller magen.
Jaha - då börjar vi!


GRUNDLÄGGANDE KUNSKAPER

Det allra första man bör ta i akt när man börjar fördjupa sina kunskaper i ämnet ostbågar, är själva benämningen på snasket i fråga. Nu kan man ju tycka att det är fullständigt självklart att det rätta namnet är ostbågar, men tyvärr har inte alla svenskar riktigt förstått detta. Bland folket cirkulerar nämligen också en fasansfull och vulgär benämning, förvanskning och missuppfattning som lyder ostkrokar. Det är framför allt författarparet Anders Jacobsson och Sören Olsson som i sina böcker om tonåringen Bert använder ordet "ostkrokar" för det som i själva verket heter ostbågar, och därmed har vilsefört tusentals oskyldiga människor. Nu finns det i och för sig ett uttryck som säger "kärt barn har många namn", och det är ju inte så dumt om detta gäller även för ostbågar, men jag tycker nog ändå att det är bättre med ett enda, gemensamt, universellt och allmänt namn, för att undvika alla former av brutala öknamn och missledande benämningar. Jag vill därför redan nu ta tillfället i akt att påpeka att ostbågar är den rätta glosan! Detta borde inte vara så svårt att lägga på minnet, men för säkerhets skull finns det några minnesregler som gör att man helt enkelt inte kan säga fel.
* Vid ostbågens fot står en kruka med guld.
* Champs-Elysées i Paris börjar vid triumfbågen och inte triumfkroken.
* Att säga "ostkrokar" är bara båg.
* De som inte säger bågar, de är bögar. (OBS! Detta citat är enbart en minnesregel och icke avsett som hets mot folkgrupp!)
* Möss på motorcykel åker på ostbågar, inte ostkrokar.
Sedan kan man ju på ostbågarnas blotta utseende konstatera att de är bågar och inte krokar. Krokar är som bekant böjda i en betydligt spetsigare vinkel.

Ostbågar ingår i den så kallade snacks-familjen. (Med snacks menas en typ av godis som framställts genom sötning/saltning/preparering av ett ursprungligen nyttigt livsmedel, i det här fallet ost, och som alltid känns torrt i munnen när man äter.) Ostbågarna är avlägset släkt med chipsen och ganska nära släkt med jordnötsringarna. Ostbågar finns numera att köpa i de flesta länder, men så vitt jag vet är det bara i Sverige de verkligen kallas "ostbågar". I engelsktalande länder omnämns de som "cheezies" eller möjligen "cheese doodles", medan namnvariationerna på andra håll kan vara mycket stora. I Norge till exempel heter de "ostepop".
Av någon anledning har ostbågarna, trots att de är populära och säljer bra, aldrig riktigt kunnat utmana chipsen när det gäller titeln som snacksens härskare. Det är alltid vanligare att folk köper chips än ostbågar. Till detta finns flera förklaringar; den viktigaste är troligen att chips har fler år på nacken än ostbågar och har varit spridda över världen under en längre tid, men också omständigheter som ostbågarnas något oangenämare eftersmak och det faktum att chips lämpar sig bättre att doppa i dipsåser, har bidragit till att ostbågarna officiellt bara är näst bäst. Personligen har jag inget emot chips, och jag brukar köpa även denna vara enstaka gånger, men enligt mig finns det ändå ingen chipssort som kan mäta sig med ostbågar.
Det skulle kunna ligga nära till hands att nu sätta igång med en massa fakta om ostbågens historia och hur det går till när läckerheterna tillverkas. Den biten tänker jag emellertid inte ta med, eftersom den här kursen mer är syftad att lära ut praktik än teori. Men för den som vill veta mer om ostbågarnas ursprung och framställning går det givetvis utmärkt att fördjupa sig på egen hand, och det görs bäst genom att man söker upp ostbågeföretagen OLW och Estrella. Själv nöjer jag mig med att påminna om att ostbågar huvudsakligen tillverkas av de tre huvudingredienserna majsmjöl, ostmassa och salt, och att det är majsmjölet som ger den rätta konsistensen och smulet.
Låt oss istället nu närmare begrunda ostbågarnas yttre företräden. De flesta av oss är väl förmodligen bekanta med hur en ostbåge i allmänhet ser ut, men liksom i Platons klassiska exempel med "hästens idé" finns det en rik variation mellan olika ostbågar och ingen av dem ser egentligen ut som en idealostbåge. Meningen är att en ostbåge ska vara gul eller orange (färgen beroende på märke och arom), drygt fem centimeter lång, cirka åtta millimeter tjock, försedd med en något bucklig yta, hållfast men möjlig att bryta av på mitten med ett frasande ljud, samt böjd i en elegant båge till något som liknar en halvcirkel. De flesta ostbågar man hittar i en ordinär påse ser emellertid inte ut på detta sätt. Många av dem är alldeles raka till formen, andra är inte mer än ett par centimeter långa, åter andra är tunna som stickor, och i extrema fall av missbildningar kan ostbågen ha förvandlats till en osmaklig rödaktig klump där majsmjölet saknas och bågen smakar mycket starkt av koncentrerad salt ostmassa. Jag är förvissad om att de flesta ostbågeätare någon gång har stött på en sådan mutation.
Men oavsett hur ostbågarna ser ut är ju ändå huvudsaken att de smakar som de ska. De salta mutationerna gör inte det, så de bör ratas helt, men i övrigt ska man inte lägga så stor vikt vid bågarnas utseende utan mer vid dess smak.
Hemuppgift till nästa gång: köp en påse ostbågar, lägg ut några av dem på en rad på ditt bord och skriv ner dina iakttagelser beträffande de olika bågarnas utseende! Jämför sedan deras smak.

I nästa kursavsnitt ska vi gå igenom olika ostbågesorter och försöka komma fram till hur man bäst väljer den rätta påsen när man står i affären på väg att handla.
Ha det bra till dess!

Vidare till kursavsnitt 2





[Läs En Annan Text]



1999 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.