Praktisk handledning i att äta ostbågar

Skriven februari 1999



AVSNITT 2
I AFFÄREN - ATT VÄLJA RÄTT


Vi känner alla igen situationen. Många gånger har vi stått där i den lokala livsmedelsbutiken, sugna på ostbågar, och vi har låtit blicken forskande svepa över hyllorna med olika sorters påsar som vi tycker liksom skriker till oss "Köp mig! Köp mig!" Ofta har det varit svårt att välja. För det finns ju så MYCKET att välja på... inte bara olika märken och smaker utan också olika storlekar på påsarna.
Denna vecka ska vi lära oss konsten att välja rätt, och att avgöra vilken sorts påse som egentligen passar bäst för det aktuella tillfället.

Till att börja med finns det i Sverige två olika företag som tillverkar ostbågar och andra former av snacks. Dessa två är OLW och Estrella, och visst kan det vara svårt att avgöra vilken firmas produkter man ska satsa på. OLW eller Estrella? Estrella eller OLW?
Nu får man inte glömma bort att vi människor har skilda smaker. Vilken sorts ostbågar som är godast är helt och hållet en fråga om personlig läggning och uppfattning. Jag vill här understryka att de råd och upplysningar jag ger i dessa frågor är tämligen subjektiva och alltså inte behöver åtlydas blint i alla lägen. Dock kan mina omdömen vara nyttiga som ren allmänbildning betraktad.
De båda ostbågeföretagen OLW och Estrella producerar (eller producerade i alla fall när jag senast befann mig i Sverige, september 1998) vardera två sorters ostbågar. OLW skyltar först och främst med sitt klassiska märke "OLW Cheez Doodles", vars logo har sett likadan ut under väldigt många år nu, men har på senare år kompletterat denna trotjänare med en s.k. knaprig kusin, "OLW Cheez Doodles Crunchy". Estrella erbjuder dels en påse med ostbågar tillverkade efter traditionellt recept, dels en mer utmanande sort i svarta påsar med namnet "Cheddar Sourcream".
Konstigt nog är det ganska svårt att hitta butiker som säljer alla dessa fyra variationer samtidigt. De båda företagens respektive original förekommer i affärerna betydligt oftare än de djärvare uppföljarna Crunchy och Cheddar Sourcream, och detta kan inte skyllas på något annat än en skamlös lättja och likgiltighet bland vårt lands affärsinnehavare. Till dessa säger jag: Skärp er! Låt oss ostbågeälskare få mer att välja mellan, och köp in alla sorter!

Om man ger sig in på att jämföra OLW och Estrella, kommer man snabbt till slutsatsen att det senare företaget är större och mer framgångsrikt. Detta beror emellertid inte på ostbågekvaliteten utan på det faktum att Estrella har satsat på en mycket rik flora av chips, som har lockat kunder. För Estrella verkar ostbågetillverkningen nästan komma i andra hand, då man ju har åtskilliga sorters chips men bara två sorters ostbågar. OLW å sin sida hyser en uppenbart större kärlek till ostbågen än till chipsen; det var OLW som var först i Sverige med att tillverka ostbågar, och deras "OLW Cheez Doodles" är ju den mest välkända och älskade ostbågesorten. OLW:s chipsprodukter däremot har inte alls nått samma framgång som konkurrenten Estrellas. Man kan nog säga att OLW dominerar marknaden på ostbågeområdet, medan Estrella är chipsens mästare och tillverkar ostbågar som ett slags extraknäck.
Vad innebär nu detta? Att OLW:s ostbågar är bättre och godare än Estrellas? Nej då, inte nödvändigtvis. Vi ska kort gå igenom de båda företagens respektive ostbågeprodukter.

OLW Cheez Doodles är som sagt den populäraste ostbågesorten i Sverige, och det är lätt att förstå varför. Den rika och fylliga smaken, den läckra gyllengula färgen, den utmärkta konsistensen (inte för spröd, inte för hård, men lätt att smälta i munnen) och påsarnas lockande utseende, ser till att OLW Cheez Doodles kan hålla sig kvar på tronen. Personligen föredrar jag denna sort framför alla andra. Inget går upp mot en påse OLW Cheez Doodles!
För några år sedan fanns OLW Cheez Doodles i en speciell version som kallades Jumbo. Dessa ostbågar smakade exakt likadant som vanliga Cheez Doodles, men var större och tjockare till utseendet. OLW slutade tillverka dem efter ett tag, vilket jag kommer ihåg att jag sörjde djupt över, men det går lyckligtvis att hitta bågar av denna sort i utlandet.
OLW Cheez Doodles Crunchy, däremot, är en uppföljare som visat sig inte hålla måttet. Dessa bågar är hårda och raka, måste verkligen tuggas på när de äts, och har en tarvlig smak fjärran från föregångarens rika ostarom. Enligt mig är denna sort direkt äcklig. Nu beror detta mest på att jag inte gillar alltför hårda och knapriga ostbågar, men jag tycker att även Crunchy-bågarnas utseende är motbjudande. Ostbågar ska vara bågar och inte se ut och smaka som en korsning av pommes frites och salta pinnar!
Estrella Ostbågar smakar inte äckligt, men inte direkt supergott heller. När det gäller traditionella ostbågar föredrar jag absolut OLW Cheez Doodles framför dessa. Felet med Estrellas ostbågar är att smaken är på tok för svag och att de är för tunna, mjuka och spröda i konsistensen; man upplever inte att vare sig tänderna eller tungans smaklökar är tillräckligt aktiva när man äter den här sorten. Den duger till förströelseätande, men inte mer än så.
Estrella Cheddar Sourcream är betydligt bättre än Estrellas original, och det är dessa cheddarbågar man ska ta till om man tröttnat lite på OLW Cheez Doodles. Cheddar Sourcream är betydligt starkare än vanliga ostbågar, de är brandgula till färgen och smakar mycket fylligt. Ett par nackdelar med sorten är att fingrarna blir extra kladdiga, samt att man går runt med eldsmak i gommen ett bra tag efter måltiden, men just i det ögonblick man äter är de synnerligen goda.

Detta om skillnader mellan de fyra märken som finns att välja på. Nu är det förstås inte slut på villrådigheten i affären bara för att man har tagit reda på vad som smakar vad. Det finns också ett överflöd av olika storlekar på påsarna, och det kan vara svårt att välja rätt där, det ska erkännas.
När man bestämmer sig för påsstorlek kan det vara på sin plats att erinra sig hur många det egentligen är som ska äta. Tänker du äta upp alla ostbågarna själv? I så fall rekommenderar jag en 175-gramspåse. Den är tillräckligt liten för att man ska kunna äta upp hela innehållet utan att känna sig äcklig efteråt, och tillräckligt stor för att man ska bli mätt och belåten, samtidigt som man garanterat kan tömma den och slipper få ett förargande bottenlager över. 175-gramspåsar är så att säga lagom för den ensamme ätaren. Tyvärr är det bara OLW Cheez Doodles som finns i denna storlek, men en 175-grams OLW Cheez Doodles är å andra sidan idealet för en ostbågeätare.
200-gramspåsar är den vanligaste storleken, och den kan för all del gå bra att inhandla om man känner på sig att man kommer att drabbas av tiggare och inte får riktigt hela innehållet för sig själv. Med en 200-gramspåse kan man äta precis så mycket som är hälsosamt för en själv, samtidigt som det blir lite över som man kan skänka bort. En bra påsstorlek för den osjälviske.
Påsar över 200 gram, så kallade festpåsar, rekommenderas inte till den som tänker sitta för sig själv och äta. Ostbågar har ju som vi alla vet effekten att man inte kan sluta äta förrän påsen är tom, och om man då sitter ensam med en festpåse och bara äter och äter känner man sig onekligen som en fet, glupsk och äcklig frossare när man äntligen nått ner till botten (alt. får ont i magen innan bågarna är slut). Så det är bäst att använda festpåsar till det de bevisligen är avsedda för - bjudgodis på fester och andra tillställningar då man har lite sällskap.
Ostbågepåsar som väger 150 gram eller mindre kan ofta kännas otillräckliga. De tar slut bara några minuter efter att man öppnat dem, och kan egentligen bara konsumeras på hockeymatcher och liknande, då det inte är själva ätandet som är huvudsaken och det alltså inte gör något att påsen inte innehåller så mycket.

Vad ostbågepåsen kostar spelar inte så stor roll. För det mesta är det extrapris på ostbågar, och även när det inte är det är priset fullt överkomligt: cirka 20 kronor för 200 gram. Det kan man gott undvara. Undvik dock att falla för frestelsen att köpa en stor 400-gramspåse bara för att den råkar vara extra billig! Man ska inte låta pengarna styra och av snikna realisationsskäl köpa större och mer ohälsosamma mängder än man tänkt.
Innan man går till kassan med sin nya påse och betalar, tycker jag att man ska känna lite på olika påsar och studera dem för att försäkra sig om att man inte köper en dålig produkt. Numera säljs inte en enda ostbågesort i genomskinliga påsar, så det går inte att som förr om åren titta på bågarna i påsen för att avgöra om de ser goda ut, men man kan alltid klämma lite prövande på påsen och känna efter. Om de känsliga fingertopparna upptäcker att det verkar vara ovanligt mycket smulor i botten, bör man sätta tillbaka påsen på hyllan och välja en annan (om man nu inte gillar smulor). Man kan också på prov krama sönder en ostbåge genom påsens aluminiumfolie för att observera sprödheten/hårdheten, men observera att de anställda i affären inte är så förtjusta i att man gör så.
Slutligen vill jag också påpeka att man vid kassan inte ska skämmas inför expedit och kunder för att man just är i färd med att köpa kaloririka ostbågar. Man ska vara stolt över sin ostbågepassion, le vänligt mot affärsbiträdet, lägga fram påsen väl synlig på disken så att folk bakom en i kön tydligt kan se vad man köper, och helst också betala med jämna pengar.
Hemuppgift till nästa gång: gå till en affär och studera utbudet av ostbågar. Är alla sorter representerade? Observera hur de affärsanställda har ställt upp påsarna på hyllorna. Finns det reklamskyltar?

I nästa kursavsnitt ska vi gå igenom alla de platser och tillfällen då man kan äta ostbågar, och fastställa under vilka omständigheter bågarna helst bör intagas.
Ha det bra till dess!

Vidare till kursavsnitt 3





[Läs En Annan Text]



1999 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.