Praktisk handledning i att äta ostbågar

Skriven februari 1999



AVSNITT 6
OSTBÅGAR I UTLANDET


Vi har nu i fem kursavsnitt avhandlat fenomenet ostbågar på alla tänkbara plan, och jag är övertygad om att alla ni kursdeltagare vid det här laget ordentligt har ökat på era kunskaper om ostbågarna och deras omgivning. Ni vet nu allt praktiskt som finns att veta om ostbågar... svenska ostbågar.
Men när man tänker närmare på det, inser man att det nog kan vara på sin plats att veta även lite grann om ostbågar utanför Sverige. Trots allt åker ju de allra flesta svenskar utomlands lite då och då. Vad gör man om man plötsligt drabbas av ostbågehunger i ett främmande land, där det inte finns en enda OLW- eller Estrellapåse inom räckhåll? Går det att få tag på ostbågar av ett lokalt märke? Finns det alls några ätbara ostbågar i andra länder? Var är ostbågarna goda och var är de äckliga? Detta är särskilt viktigt att hålla sig medveten om när man befinner sig i ett annat land för en ganska lång period; själv har jag ju varit i Kanada ett bra tag nu och har inte kunnat äta svenska ostbågar på ett halvår.
Men sedan några år har jag som princip att köpa en påse ostbågar i varje land jag kommer till, smaka och avge ett omdöme om dem. Tack vare detta kan jag nu ge er ett antal råd och tips angående ostbågar i utlandet. Jag har haft förmånen att få besöka ett förhållandevis stort antal länder, i synnerhet under den tågluff jag företog mig sommaren 1996, och i varje land har jag noggrant avsmakat ostbågarna. Sålunda ska jag nu gå igenom ostbågekvaliteten i Danmark, Norge, Finland, Storbritannien, Frankrike, Italien, Österrike, Tjeckien, Ungern, Slovenien och Kanada.
(Jag har också varit i några länder utan att testa ostbågarna, nämligen Tyskland, Belgien, Slovakien, Kroatien, Vatikanstaten och Monaco, men samtliga dessa länder med undantag för Vatikanstaten är sådana som jag bara åkt igenom och rastat i lite snabbt.)

Sorgligt nog är mitt intryck av de allra flesta länder att deras ostbågar inte kan mäta sig med OLW Cheez Doodles eller Estrella Cheddar Sourcream (med ett undantag), men det finns ändå en del stater som helt klart kommer upp i en ganska god klass, samtidigt som det också finns vissa andra som inte gör det. Till den senare kategorin hör ostbågarna i de båda östeuropeiska staterna Ungern och Slovenien. De ungerska ostbågarna är i stort sett smaklösa och bjuder ingen som helst stimulans för tungan. Värst av alla de ostbågesorter jag hittills smakat på är emellertid de slovenska; de smakar inget annat än osaltat potatismjöl. En liten bit längre norrut, i Tjeckien, hittar man bågar som är något mer ätbara och har en mer angenäm smak, men inte heller de tjeckiska produkterna är så värst mycket att hänga i julgranen (eller äta). Det är tydligt att de östeuropeiska f.d. kommuniststaterna ännu inte helt och hållet har nått fram till den marknadsekonomi och fria konkurrens som krävs för att företagen ska producera riktigt ambitiösa och välsmakande ostbågar.
Italien och Österrike är ett litet snäpp bättre, men även i de två fallen finns fortfarande en hel del att kräva. Båda dessa länder satsar i första hand på ostbågar som är stora till volymen och har en behaglig men tyvärr inte tillräckligt fyllig smak. Italienarna och österrikarna verkar också föredra sprödhet och lätthet framför mer kompakta bågar - jag tycker deras ostbågar består lite för mycket av ren luft.

Storbritannien har genom historien alltid gått sin egen väg, och detta gäller även för de brittiska ostbågarna. De har en lite annorlunda smak, inte så värst lik den ostarom man är van vid utan mer något popcornsaktigt (om jag nu minns rätt, säregna kommer jag i alla fall ihåg att de är). Saltmängden är emellertid inte att klaga på, och smaken är tillräckligt rik för att britternas ostbågar ska kunna vara njutbara.
Våra grannar Danmark och Norge importerar ostbågar från oss svenskar, och det gör de rätt i eftersom deras egna inte är lika lyckade. Både danskarna och norrmännen tillverkar ostbågar som har samma konsistens som OLW Cheez Doodles men samma smak som Estrella Ostbågar, och det är en ganska ointressant kombination. Men dessa bågar fyller i alla fall sin funktion och duger till att ätas. (De danska är något godare.)
I Frankrike finns det som bekant en mycket stark ostkultur, och det är därför logiskt att även de franska ostbågarna är utmärkta. De är också i likhet med de franska ostarna väldigt fylliga till smaken och utgör en spännande och exotisk upplevelse för ostbågefantasten även om de inte riktigt kommer upp i OLW:s klass. Av alla de ostbågesorter jag testade under min tågluff var det den franska jag blev mest belåten med.
Kanske är det provinsen Quebec med dess franska arv som gör att även Kanada kan hävda sig på ostbågeområdet. Under min tid i Kanada har jag ett stort antal gånger inhandlat kanadensiska ostbågar och varit fullt nöjd med dem som ersättning för hemlandets. Varning utfärdas dock: ostbågarna i Kanada är faktiskt ganska starka! Just när man äter känner man bara att de har en rik arom, men när man tömt påsen kommer det att brinna i munnen minst en dag efteråt. (Bågarna är följdriktigt röda.) Hur som helst, smaken är utmärkt, men möjligen är de kanadensiska ostbågarna lite för luftiga i likhet med de italienska och österrikiska.
Jag hyser gott hopp om att inom de närmaste månaderna få göra en kort tripp till USA. I så fall ska jag givetvis prova de amerikanska ostbågarna också.

I Finland, slutligen, bjuds man på en ostbågesort som påminner om OLW Cheez Doodles, men inte riktigt når ända fram. Till Finland hör emellertid också Åland, och detta lilla skärgårdslandskap utgör häpnadsväckande nog höjdpunkten på ostbågens segertåg genom världen! Det är nämligen så att det delvis självständiga Åland tillverkar en egen ostbågesort, som bara produceras och säljs på Åland, och denna sort är helt enkelt vrålgod! Den överträffar t.o.m. OLW Cheez Doodles... ja, att äta åländska ostbågar är en högtidsstund utan like. Allt är perfekt: konsistensen (bågarna smälter verkligen i munnen och har den rätta fastheten), smaken (en stark och intensiv men fullständigt underbar arom), färgen (starkt orange), formen (perfekt rundade)... Jag tycker det är underbart att ett så pyttelitet land som Åland kan ståta med att ha världens absolut godaste ostbågar, och att det bara är i detta örike de går att få tag på. Det bevisar att tillverkning av ostbågar inte nödvändigtvis måste förknippas med stora fabriker och massproduktion utan är något mycket finare, något som angår gourmander och excentriker. Ostbågeälskare världen över borde vallfärda till Åland.
De åländska ostbågarna är alltså de som jag först och främst kan rekommendera av ostbågar i utlandet, men även de franska och kanadensiska är absolut värda att pröva. Och av de länder jag varit i är det egentligen bara Ungern och Slovenien som har så pass motbjudande ostbågar att de bör undvikas helt.


AVSLUTNING

Vi har nu nått fram till den punkt då det är dags att avsluta vår kurs i att äta ostbågar. Jag tackar er alla för intresset. För mig har det varit ett stort nöje och ett privilegium att få leda denna kurs, och jag hoppas att ni deltagare har haft lika trevligt som jag. Och jag hoppas också att vi tillsammans har kunnat nå fram till det mål med kursen som jag presenterade i det första avsnittet: att ni nu har fått en ny personlig föreställning av fenomenet ostbågar, en bild med nya dimensioner, och från och med nu kan börja avancera i er kärlek till ostbågarna och i dem se något mer än bara välsmakande godis som fyller magen.
Men vänta nu! säger kanske någon av er. Har vi inte glömt något? Jo! Vi har inte fått lära oss hur ofta man egentligen får äta ostbågar! Vi har lärt oss hur och var och när och med vem man ska göra det, men inte någonting om hur ofta!
Det stämmer, det har jag inte sagt någonting om. Och det har jag låtit bli helt enkelt för att varje ostbågeätare har rätt att få bestämma det själv. Jag vill inte framstå som någon nitisk bantare som ger er rådet att ransonera ostbågarna till endast en gång i veckan. Ät ni ostbågar så ofta ni har lust och känner för det! Låt ingen få ta ifrån er glädjen att äta ostbågar närhelst ni vill! Det är bara ni själva och era egna samveten som kan avgöra när det passar sig och inte. Det är sant att en överdriven konsumtion kan öka er vikt och dåliga kondition, men det är var och en av er mycket medveten om, och jag vet att ni har förmågan att på egen hand komma fram till vilka matvanor som egentligen passar er bäst. "Var och en ska pröva sina handlingar och söka skäl till stolthet enbart hos sig själv och inte hos andra." (Gal 6:4)
(Mitt eget personliga rekord är sex ostbågepåsar på en vecka, hösten 1991. Om detta är att rekommendera eller inte låter jag vara osagt.)

Låt mig nu till sist, innan vi sätter punkt, få ge er ett par vackra verser att ta med er på er ostbågekantade väg genom livet. Den ena är alla ostbågeätares kampsång, som med fördel kan skrålas i samlad kör alldeles innan man sprättar upp sin påse.
"Jag ska köpa bågar för pengarna
och smula ner alla sängarna!
"
Den andra är en något reviderad version av ett bevingat ord av Verner von Heidenstam.
"Bättre lyss till den magsäck som brast
än att aldrig äta en båge.
"

Hej då!





[Läs En Annan Text]



1999 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.