"Min son var en flicka!"
Saxat ur tidningen Vi Talibanföräldrar


Skriven 26 oktober 2006



Som de flesta föräldrar blev Mehmet Ahbanati rörd och glad när han fick beskedet att han skulle bli pappa. Men efter de nio månadernas väntan förbyttes glädjen och förväntan i chock när Mehmets första barn visade sig vara en flicka.

– Det är klart att jag hade räknat med att det fanns en viss risk, säger Mehmet, men jag blev ändå både förvånad och besviken när barnet kom ut och jag såg att det inte alls var någon gosse.
Vi träffas i vardagsrummet i Mehmets hus i centrala Kabul. Det är ett välordnat hem med smakfull inredning i lite exotisk stil. Lätt dunsande fotsteg från våningen ovanför avslöjar existensen av Mehmets hustru i huset, även om hon inte har tillåtelse att visa sig för gäster. En som däremot har fått dispens och får vara med idag är Mehmets dotter Jalalabad, nu två och ett halvt år, upphovet till dagens situation. Jalalabad sitter på golvet nedanför pappas fötter och anletsdragen, med ett extra glittrande tyg i burkan, ger en vink om kraft och skönhet hos den lilla.
Medan vi dricker varsin mugg med husets vatten berättar Mehmet vidare om de drömmar och förhoppningar han hade inför föräldraskapet.
– Visst oroar man sig när man just har fått veta att barnet är på väg, säger han. Man går runt och bekymrar sig för att det ska vara missbildat på något sätt… att det är utvecklingsstört, eller harmynt, eller att det har något hjärtfel, eller att det saknas kroppsdelar, eller att det är en flicka. Men man slår ändå ifrån sig de där tankarna. Hela tiden säger man till sig själv att det där är sådant som händer andra, det händer inte en själv.
Och så hände det ändå Mehmet, att den son han så länge sett fram emot i själva verket var en dotter. Hur reagerade han egentligen, närmare bestämt?
– Först när jag såg det trodde jag att jag hade sett fel. Sedan tittade jag efter närmare och såg att det faktiskt var en flicka… och då blev jag besviken. Och bestört, för jag trodde ju som sagt inte att det kunde hända mig. Därefter kom de stora känslorna. Smolket i glädjebägaren. Det kändes inte på samma sätt längre, att ha blivit pappa.
Mehmet avbryter sig för att kamma skägget.
– Det var mycket vrede också under de första veckorna. Vrede mot min fru, som inte förmådde ge mig en ordentlig arvinge. Men också förebråelser mot mig själv, mot bättre vetande. Kunde det kanske ändå inte vara så att felet låg lite grann hos mig, att jag bar skulden för att barnet var av kvinnokön?
Lyckligtvis hade Mehmet många släktingar och goda vänner som stöttade honom under den första krisen.
– Min svärfar har kommit med många goda råd, han fick själv en flicka när han var ung och vet hur det är.
Mehmet fick också bland annat hjälp av VSFF (Vi Som Fått Flickor), en ideell hjälporganisation som specialiserat sig på att erbjuda kurator- och psykologsamtal till familjer som fått flickebarn på halsen. På VSFF fick han rådet att inte sätta ut sin dotter i skogen, och han följde det, något som han idag inte ångrar.
– Jag har idag lärt mig uppskatta min dotter, och kan till viss del glädjas åt att jag har ett barn. Även om det förstås aldrig kan bli riktigt detsamma som om jag fått en son.
Hur ser då framtiden ut för Mehmet och hans familj? Med en flicka i huset finns det ju en viss risk att ekonomin blir ansträngd.
– Jodå, det blir säkert svårt att få ihop pengar till hennes hemgift, men jag har redan börjat spara och tror nog att jag ska klara det. Mehmet skrattar och viftar avvärjande med handen.
Kommer han att skaffa fler barn?
– Det är klart att man ogärna tar risken en gång till, nu när man redan har varit med om det en gång, menar han. Men samtidigt längtar jag ju efter en son, och nu när det har blivit flickfödsel en gång är det väl inte så sannolikt att samma olycka händer igen… eller?
Han föredrar att inte fundera vidare på det där just nu.
Avslutningsvis, är det något råd Mehmet vill ge till andra pappor som befinner sig i samma situation som han själv?
– Försök att vänja er vid tanken, säger han och rättar till turbanen med en vis gest. Det är inte så farligt som ni tror, det kommer ni att märka efter ett litet tag. Trots allt finns det vissa fördelar med varelser av kvinnokön… som vuxen vet man ju att de till exempel är praktiska att ha när man ska skaffa sig en avkomma. Den upplevelsen kan ni ju unna den man som en gång får gifta sig med er dotter och ta era pengar.
Han ler uppmuntrande mot Jalalabad, som fått nådigt tillstånd att leka med några klossar på golvet och precis gör just det (så gott det går när hon nu inte ser dem så bra genom burkan).
– För övrigt hoppas jag att utvecklingen snart gör det möjligt med mer utbredd fosterdiagnostik, så att man kan upptäcka kommande flickfödslar i god tid och kanske göra något åt dem, säger Mehmet.

FAKTA: FLICKOR
* Att barnet vid en födsel är en flicka är en mycket vanlig missbildning. Cirka 50 procent av alla graviditeter slutar med att det är ett flickebarn som föds.
* Missbildningen består huvudsakligen i att barnets könsdelar ser annorlunda ut, samt att flickor i regel har mer besvärande och oförutsägbara egenskaper rent psykiskt.
* En färdigfödd flicka kan göras om till pojke, men det är en svår och dyr operation som ännu inte erbjuds i Afghanistan.
* Familjer som fått flickor kan få hjälp av ovan nämnda VSFF, tel. 0771-55 00 99, eller av TFFRBAK (Talibanska Förbundet För Rätt Behandling Av Kvinnor), tel. 020-75 75 75. De flesta vårdcentraler erbjuder också stödcirklar och psykologhjälp.
* Genom VSFF kan ni också skänka pengar till de familjer som fått flickor och inte har råd att gifta bort dem.





[Läs En Annan Text]



2003 Jemima & Carl-Henrik Hammarlund. All rights reserved.