Jemimas dagbok

Isak leker kök med en kompis på öppna förskolan.

Onsdag 28 september 2005
Usch, det är nästan så man skäms ibland och känner sig slö och lyxig som är hemma med barnen medan Carl-Henrik sliter på jobbet. Barnen är så snälla och lugna att det är rena semestern om dagarna. 2-3 dagar i veckan går vi på öppna förskolan eller babysång och då är det förstås ännu lugnare för min del. Isak leker vilt med de andra (finns ett helt gäng barn i 2-årsåldern på vår öppna förskola) medan Lydia sitter så stillsamt och biter på någon leksak. Jag kan sitta och läsa tidningar eller prata med de andra mammorna i lugn och ro.

Visst, somliga dagar är allt upp-och-ner, Isak är trotsig och Lydia har magknip och det är gnäll gnäll gnäll från morgon till kväll. Men de lugna dagarna är helt klart i stor majoritet.

Ibland önskar jag att jag hade ett riktigt jobb att gå tillbaka till (har bara haft vikariat) så att jag kunde börja jobba deltid och maken gå ner i tjänst. Då kunde vi dela på föräldraledigheten, nu när jag nästan inte ammar Lydia längre borde det inte vara några problem. Men det dyker tyvärr aldrig upp några biologjobb, varken deltid eller heltid.

Jaja, det är väl bara att härda ut... rätt var det är får kanske Carl-Henrik ett nytt jobb som han trivs bättre med. Eller någon får för sig att de behöver en biolog 20 timmar i veckan... (Väldigt troligt!)