Jemimas dagbok

Jag och barnen med Tegneby kyrka i bakgrunden (5/11).

Söndag 5 november 2006
Idag var Adam i kyrkan för första gången, och det gick över förväntan! Han var lugn och nöjd i stort sett hela tiden, och även Isak och Lydia skötte sig bra. Efteråt var det kyrkkaffe och Adam väckte positiv uppmärksamhet bland bekanta som inte hade sett honom förut. Sist vi var i Tegneby låg han ju i magen.

Carl-Henrik och Adam (5/11).

Det var roligt att få visa upp Adam lite för en gångs skull, vi har knappt träffat någon sedan han föddes. Det är så konstigt, för när Isak kom överröstes han av uppmärksamhet och fick besök från personer vi knappt kände. Vänner och släktingar riktigt slogs om att få komma och hälsa på, helst jätteofta! Det var så att vi knappt fick tid att själva lära känna honom, vi var så sällan ensamma hemma bara vi tre. När Lydia kom var det stor skillnad, men de flesta av de närmaste släktingarna och vännerna hade trots allt träffat henne efter några veckor. Men nu när tredje barnet kommer är intresset i princip noll! Adam har bara träffat sin mormor en gång och två av mina syskon en gång - inte sin morfar, inte sin farfar och inga av Carl-Henriks syskon. Personalen på öppna förskolan är faktiskt de som träffat honom mest hittills.

Adam är väl en lika viktigt person som Isak eller Lydia, vad spelar det för roll att han inte är äldst? Personligen är jag lika nyfiken på alla bebisar som föds i min omgivning och vill helst träffa dem så snart som möjligt, och jag kan inte riktigt förstå hur det skulle kunna vara skillnad beroende på vilket barn i ordningen de råkar vara.