Genom att utforska universum kan astronomen inspirera församlingen till att se och lovsjunga Guds oändliga storhet.

Zaphod Beeblebrox är en av huvudpersonerna i boken "Liftarens Guide till Galaxen". Han råkar en gång ut för vad som i boken beskrivs som "den grymmaste tortyr en kännande varelse kan utsättas för", nämligen "Vidgade-Vyer-Vortex". Den fungerar så att man i en kort glimt får se världsalltets hela osannolika oändliga oändlighet. Där ute någonstans, i en mikroskopisk prick inuti en mikroskopisk prick, ser man sedan en pil med texten: "Här är du". För de allra flesta är denna upplevelse så alltigenom hemsk att själen ögonblickligen utplånas. Av olika anledningar undgår dock Zaphod detta öde. Istället stärks hans självförtroende av det faktum att han är den enda varelsen i universum som är utmärkt med en pil! Låt oss nu en stund gå in i "Vidgade-Vyer-Vortex" tillsammans med Zaphod.

Hur stort är egentligen universum? Ingen vet riktigt, men det vi idag kan se av universum är en sfär med en diameter på 10-20 miljarder ljusår. Längre räcker inte teleskopen. Mitt i denna sfär ligger vår galax Vintergatan, som trots sina imponerande 200000 ljusår i diameter, bara är en liten prick i jämförelse. Någonstans i utkanten av Vintergatans 100-200 miljarder stjärnor finner vi den mikroskopiska prick som är vår jord.

Avstånden i rymden är helt ofattbara. Med ett vanligt trafikflygplan skulle det ta över 20 år att resa till solen. Ljuset gör den resan på drygt 8 minuter, men behöver ändå 4 år och 4 månader för att resa till Alpha Centauri, som är den närmaste stjärnan förutom solen. Tog man trafikplanet skulle den resan ta 5.5 miljoner år!

Det är inte bara avstånden som imponerar. Astronomerna kan tydligt se hur oerhört välordnat universum är. Av kaoset efter någon stor explosion syns inte ett spår. Månar kretsar kring planeter som i sin tur kretsar kring stjärnor i stjärnsystem. Stjärnsystemen är grupperade i galaxer. Vintergatans 100-200 miljarder stjärnor är t.ex. vackert ordnade i en platt skiva med två långa spiralarmar. Galaxerna är anhopade i galaxgrupper, som i sin tur är ordnade i superhopar. Universum verkar vara oändligt väl genomtänkt och försiktigt utmejslat av Guds skaparhand. Komplicerade naturkrafter hålls i schack av fantastiskt enkla naturlagar som ser till att hela universum rör sig felfritt som ett urverk. Lagarna är faktiskt så exakta att minsta avvikelse kan ge astronomerna massor av information. Astronomerna mäter t.ex. mycket små variationer i avlägsna stjärnors rödförskjutning. Avvikelserna beror på mycket små hastighetsförändringar, som i sin tur beror på tyngdkraften från stjärnans planeter. På detta sätt kan astronomerna inte bara påvisa förekomsten av planeter, utan dessutom räkna ut hur många de är och hur mycket de väger!

Denna ordning visar sig också vara avgörande för livet på jorden. Hade t.ex. gravitationen varit något lite mindre så hade jordens avstånd från solen också behövt vara lite mindre, för att klimatet inte skulle vara för kallt för liv. Men då skulle istället strålningen från solen bli för stark, och döda allt liv. Med många andra naturkonstanter har det beräknats vara på liknande sätt - små variationer innebär stora konsekvenser. Att universum är som det är visar på övermänsklig logik, visdom, planering och kreativitet. Hela universum visar på Gud.

Varför finns då detta enorma universum? Ytterst få människor ser månens yta annat än på bild. Ingen människa kommer någonsin att få se en annan galax på nära håll. Vi hinner troligtvis inte ens besöka alla delar av vårt eget hemland här på jorden. Varför skapade Gud så många stjärnor och galaxer? Varför upptäcker inte astronomerna att vi lever inuti en skapad sfär lagom stor för att det skall "se bra ut" från jorden? Varför är inte alla stjärnor likadana? Därför att Gud skapar med makt och med överflöd. Han är inte lat. Han skapade alla stjärnor efter en unik ritning och miljontals planeter med kontinenter och hav, trots att ingen människa någonsin skulle få se dem. Därför att han kunde och ville.

Vilken är då vår plats i universum? Är vi bara bortglömda små mikroskopiska prickar på drift i universums ändlösa dimensioner? Nej, tvärtom! Gud har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse. Redan innan världens grund blev lagd utvalde Han oss för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför Honom (Ef 1:3-8). Hans kärlek till oss människor drev Honom t.o.m. att dö i vårt ställe medan vi ännu var syndare (Rom 5:8). Vilken underbar och mäktig Gud! Nu kan du och jag också resonera som Zaphod gjorde. Universum är visserligen ofattbart stort, men varje människa är utvald, sedd och älskad av Gud. Det är som att var och en av oss är utmärkt med en pil. På pilen står vårt namn, och under det "Guds älskade barn".

Sammanfattning: Bibeln lär att människan är satt att råda över och förvalta skapelsen. Var och en av oss är utvald och älskad av Gud. Kanske har Gud gjort hela det osannolikt oändliga universum bara för att ge dig och mig något att fascineras över och en anledning att prisa Honom. Forskningen inom astronomin uppdagar inte bara mer och mer av universums fantastiska utformning, utan också mer och mer av Guds oändliga storhet.

Genom att utforska livet kan biologen och kemisten inspirera församlingen till att se och lovsjunga Guds oändliga visdom.

En minst lika intressant del av skapelsen är själva livet. Kanske är jorden den enda plats i universum där det finns liv. Men här finns det liv och liv i överflöd. Miljontals små och stora djur bebor vår planet, det ena mer fantastiskt än det andra, och alla hör ihop. Somliga djur äter andra djur. Vissa djur äter växter. Några växter äter djur. Det finns varelser som lever av döda djur och växter, och städar därmed upp i naturen. Växterna andas in koldioxid och andas ut syre. Djuren andas in syre och ut koldioxid. Hela naturen är i balans och visar på en ofattbar visdom.

Många djur och växter vittnar med sin blotta existens om Guds kreativitet och skaparglädje. Bombarderbaggen (Brachinus) har t.ex. en liten kanon inbyggd i bakkroppen som försvar mot fiender. Kanonen, som avfyras med hjälp av väteperoxid, hydrokinoner och enzymer, ger både rök och en liten knall. Trots att explosionen är nära 100 grader varm skadar den inte baggen själv. Varför finns det sådana osannolika djur? Varför finns det fåglar som kan dyka, fiskar som kan flyga och ödlor som kan växla färg? Varför är inte alla djur effektiva, tråkiga överlevnadsrobotar? En lat och oengagerad skapare hade kanske skapat en tre fyra olika sorters djur med huvud, kropp, fyra ben och en svans längst bak. Men inte Gud. Han gjorde krokodilen, kängurun, delfinen, strutsen, ormen, giraffen, zebran och påfågeln. Han skapade djur i alla storlekar, färger och former. Gud leker när Han skapar! Det finns en enorm glädje, fantasi, kreativitet och noggrannhet i Hans verk. Han lämnar ingenting åt slumpen.

Det mest fascinerande av allting i naturen är människan själv. Hon är klokare och visare än alla djuren. Människans kreativitet, känslor och vishet vittnar om att det som står i Bibeln är sant: Människan är skapad till Guds avbild. En människa är ett fantastiskt underverk, designad med tanke och omsorg. Inte ens den mest kraftfulla superdator i världen kan jämföras med en enda mänsklig cell i fråga om kapacitet och prestanda. En enda cell har ett lagringsutrymme som gott och väl skulle kunna lagra allt mänskligt vetande.

Vi har en fantastisk kropp. Varje lem är så sinnrik att det endast är genom långvarig forskning som det är möjligt att göra fungerande konstgjorda reservdelar när de blir skadade. Kroppen är så oerhört komplicerad att det hade varit omöjligt att leva om inte hjärnan hade skött de viktigaste funktionerna automatiskt. Vi behöver därför aldrig tänka på att hålla balansen, läka skador, ta upp näring ur maten, pumpa runt den till alla kroppens muskler och organ, osv. Det mesta av detta är medfött, men det kroppen inte kan från födseln lär den sig snabbt. Snart går och cyklar vi obehindrat utan att behöva tänka på det. Hela livet utforskar vi nästan automatiskt vår omgivning, och lär oss nya saker. Ögonen samlar oavbrutet ofattbara mängder information, som blixtsnabbt sorteras och kategoriseras. Hjärnan avgör sekundsnabbt och helt automatiskt om något är viktigt att fästa blicken på, eller om personen på andra sidan gatan är någon vi känner. Allt detta utan att vi någonsin märker av någon fördröjning. Med hörseln är det likadant. Bruset från motorvägen sorteras bort, medan det lilla barnets tysta gråt förstärks och uppmärksammas. Visserligen kan människan skapa avancerade maskiner som t.ex. kan läsa handskrivna adresser från brev. Men en hjärna kan dessutom känna igen handstilen och avgöra vem som har skrivit!

Den största skillnaden mellan människorna och djuren är ändå den fria viljan. De flesta djur är påfallande förutsägbara. Det mesta i deras liv styrs av medfödda reflexer. För människan är det annorlunda. Oavsett om man känner alla förutsättningar och kartlägger hela det genetiska arvet, så kan man inte förutsäga någon människas handlingar. Somliga menar att människan bara är en produkt av utvecklingen, ett slags avancerat djur. Men Bibeln säger annorlunda. Människan är mer än summan av sina beståndsdelar. Hon har en själ och en ande från Gud. Hon är Guds avbild och föremål för hans gränslösa kärlek.

Sammanfattning: Människan är inget djur. Hon är Guds avbild och har en fri vilja. Forskning inom biologi och kemi uppdagar inte bara nya beståndsdelar av livet, utan visar på en väl genomtänkt plan med alla väsen. Naturen är inte planlöst och slumpvis tillverkad, utan allting hör ihop.

Genom att utforska skapelsen kan naturvetarforskaren inspirera församlingen till att se och lovsjunga Guds oändliga kärlek.

Naturvetarforskaren utforskar Guds skapelse på alla nivåer. Astronomen utforskar de väldiga universum. Biologen utforskar livet. Kemisten utforskar livets byggstenar och den känsliga balansen i naturen. Fysikern och matematikern utforskar de lagar och regler som Gud satt över skapelsen. Alla kommer de i slutändan fram till samma sak: allting i naturen, på alla områden, i alla nivåer, visar på Gud. Gud är synlig i sitt verk (Job 12:7-9, Ps 19:2).

Ingenting i skapelsen finns där av en slump. Allt har en mening. Även du och jag. Våra liv är ingen "bråkig parentes mellan två intigheter", som det sades på ett av skolans ljudband. Vi finns med ett syfte. Bibeln visar oss det syftet: Vi skall hjälpas åt att göra Jesus trodd, känd och älskad av alla människor.

Som kristen forskare kan man visa på Guds kärlek genom att vittna för andra om Guds signatur i skapelsen, och ge Honom all ära för att vi finns till. Ingen mår bra av att känna sig meningslös. Genom att se att allt i naturen har en mening, inklusive jag själv, kan självförtroendet stärkas. Jag kan ana vidderna av universums oändliga oändlighet, jag kan se hur fantastiskt naturen runt mig är uppbyggd och hur fantastiskt jag själv är skapad och jag kan förstå att jag är meningsfull. Mitt i allt det otroliga, osannolikt fantastiska och enormt oändliga som Gud har skapat står jag, utmärkt med en pil: "Herrens älskade".

Tack, käre Gud, för all den kärlek och skaparglädje Du slösar på oss människor, och tack för att vi fått det fina förtroendet att förvalta Ditt verk tills dess Du kommer tillbaka i härlighet! Hjälp oss att inte förspilla något tillfälle att vittna om Dig.

Av David Fröjmark 1996

"Religion utan vetenskap är blind, vetenskap utan religion är lam." (Albert Einstein)