Kan man verkligen tro på allt som står i Bibeln? Är inte den bibliska skapelsen en myt? Skulle en så gammal bok veta bättre än dagens långt framskridna vetenskap? Är hela vår värld skapad under sex korta dagar, eller utvecklad under flera miljarder år? Vad skall man tro?

Bibeln utsätts ständigt för alla sorters kritik. Det har funnits historiker som sagt att den och den kungen aldrig funnits, eller att den och den händelsen aldrig ägt rum. Någon har t.o.m. tvivlat på att Jesus funnits. Teologer har i alla tider kritiserat Bibeln: "Så kan det väl inte vara...?", "Det kunde de väl inte veta...?", eller "Skulle då Gud ha sagt...?". Men Bibeln har gång på gång visat sig hålla måttet. Idag, flera tusen år efter att den skrevs, betraktas den som ett av de säkraste historiska dokument som finns. Den är värd all respekt den kan få.

Från naturvetenskapligt håll har man dock inte mycket till övers för Bibeln. Man menar att en bok som tillkom i en tid då människorna trodde att jorden var platt inte har något som helst naturvetenskapligt värde idag. Men även här överraskar Bibeln. Job vet t.ex. att jorden hänger på intet (Job 26:7), och Jesus vet att det kan vara dag på somliga ställen samtidigt som det är natt på andra (Luk 17:31-35). Men hur är det med den bibliska skapelseberättelsen? Kan den verkligen stämma?

Enligt Bibeln skapade Gud hela världen på sex dagar, omkring år 4100 f.Kr. Skapelseberättelsen är inte ett poetiskt verk, som t.ex. Psaltaren, utan den är beskriven som ett historiskt faktum. Dagarna verkar vara riktiga dagar, eftersom de har afton och morgon. Det verkar också vara en riktig vecka: "Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den... Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han." (2 Mos 20:8-11) Trots att skapelseberättelsen är ganska översiktlig, innehåller den flera detaljer som är mycket intressanta ur naturvetenskaplig synvinkel.

Universum skapas i två delar. Den fjärde dagen skapas solen, månen och stjärnorna, men redan den första dagen skapar Gud "himmel och jord", samt ljuset. Vad var det för ljus, om det inte var solen, månen eller stjärnorna? Ordet "himmel" kan här syfta på stjärnhimlen. Kanske skapar Gud stjärnor både den första och den fjärde dagen. Den tolkningen stöds av astronomiska mätningar. Galaxerna består nämligen av två olika generationer av stjärnor. De äldre stjärnorna finns i centrum av galaxerna, medan de yngre (t.ex. solen) finns i de yttre delarna av galaxerna. Ljuset kan ha kommit från dessa stjärnor under de första dagarna. En annan tolkning är att ljuset kommer från Gud själv, på samma sätt som i Upp 21:23 och 22:5.

Jorden skapas och formas successivt under de tre första skapelsedagarna. De två första dagarna är jorden helt täckt av vatten, och inte förrän den tredje dagen blir det torra synligt. Den andra dagen skapar Gud himlavalvet (atmosfären). Det står också att Gud skiljer "vattnet under valvet från vattnet ovan valvet." Antagligen låter Gud jorden omges av ett hölje av vattenånga ovanför atmosfären. Höljet fungerade som ett jättelikt växthus, och gjorde klimatet varmt och fuktigt över hela jorden. Det är troligtvis förklaringen till varför fossil av djur och växter som levt i ett tropiskt klimat finns på platser över hela jorden. I den yttersta delen av jordens atmosfär finns ännu idag rester av vattenånga kvar, som kanske kommer från detta hölje. Ett jämnvarmt klimat innebär att det inte faller något regn på jorden, vilket också är fallet 1 Mos 2:5-6 ("Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden"). Det är därför man inte kan se regnbågen förrän efter syndafloden, då ånghöljet försvunnit (1 Mos 9:12-17).

Livet på jorden skapas under den femte och sjätte dagen. Sist av allt skapar Gud människan till sin avbild. Människan sätts att råda över och förvalta skapelsen. Förutsättningarna för livet på jorden var i början mycket goda. Det jämna klimatet gjorde att djuren kunde spridas över hela jorden. Både djur och människor var perfekta. Det fanns inga genetiska sjukdomar, så även om en viss inavel förekom, så var det inte det minsta skadligt. Tyngden från höljet av vattenånga gjorde dessutom att lufttrycket var nästan dubbelt så högt som idag, vilket framför allt gynnade de stora djuren. Det har t.ex. funnits trollsländor med 80 cm vingbredd, sex meter långa sköldpaddor, och inte minst jätteödlorna (dinosaurierna). Det höga lufttrycket kan också vara förklaringen till de hur de stora flygödlorna kunde hålla sig i luften.

Detta jämna tillstånd varar i drygt 1500 år. Då beslutar sig Gud att ingripa mot människornas tilltagande ondska. Höljet av vattenånga börjar att kondenseras, kanske på grund av aska från ett stort vulkanutbrott. Detta utlöser en kedjereaktion i atmosfären, med väldiga skyfall och starka vindar som följd. Syndafloden har börjat. Jorden börjar snabbt att täckas av vatten." Det stora djupets källor" (1 Mos 7:11) bryter också fram, i form av vatten och lava från jordens inre.

Efter floden förändras jorden snabbt. Stora vulkaner och kraftiga rörelser i jordskorpan pressar upp mycket höga berg. Före floden var de högsta bergen bara drygt två km höga. De idag högsta bergen (t.ex. Himalaya) måste ha bildats efter översvämningen, eftersom de delvis består av lera som har varit havsbotten. Från början var allt land samlat i en enda stor kontinent: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att det torra blir synligt." (1 Mos 1:9). Men i Pelegs tid, c:a 100 år efter floden, "blev jorden uppdelad" (1 Mos 10:25). Kraftiga rörelser i jordskorpan fick det som skulle bli dagens kontinenter att börja lösgöra sig från varandra och glida iväg.

När ånghöljet är borta minskar också lufttrycket och atmosfären avkyls. Klimatet börjar sakta bli kallare över hela jorden, särskilt vid polerna. Så kallt som det är idag blir det dock inte förrän efter nästa stora katastrof, nämligen istiden. Den startade troligtvis ett par hundra år efter floden, då askan från ett eller flera stora vulkanutbrott kastades upp i atmosfären. Det gjorde att stora delar av jorden kyldes av. Allt tyder på att denna avkylning gick väldigt fort. På vissa ställen i Sibirien och Alaska har man nämligen hittat vidsträckta områden med djupfrysta lejon, tigrar, kameler, hästar och mammutar. Några av dessa djur har frusit så snabbt att de bevarats helt och hållet intakta. Efter istiden bildas dagens klimatzoner. Av det tropiska klimat som fanns före floden finns nu bara rester kvar nära ekvatorn.

Det finns mycket mer att säga om detta, mer än vad som ryms i denna artikel. Ännu en gång visar sig Bibelns berättelser stämma väl överens med de fakta som vi ser i naturen. Bibeln är visserligen ingen lärobok i naturvetenskap, men det som står i den är trovärdigt. Den är en fast grund att bygga på, både i de dagliga livsfrågorna och när det gäller frågor om livets uppkomst. Bibelns budskap är att varje människa är skapad till Guds avbild, och kallad till ett evigt liv i salighet hemma hos Honom.