|
Tänk på din skapare i din ungdom, innan de onda dagarna nalkas, de år som ingen glädje har att ge, då solen och ljuset slocknar och månen och stjärnorna, då regnet följs av nya moln. Det är den dag då husets väktare darrar och de starka männen sviktar, då malerskorna slutat mala — de är för få — då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren, då dörrarna mot gatan stängs till, då ljudet från kvarnen dämpas, stämman blir tunn som en fågels och sångrösten mister sin klang, då man bävar för en backe och för fasorna på vägen, då mandelträdet lyser vitt, gräshoppan släpar sig fram och kaprisfrukten mist sin kraft, då människan går till sitt eviga hem och gråtarna väntar på gatan, ja, innan silvertråden slits av och guldskålen brister, kruset krossas vid källan och brunnshjulet går i bitar; då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung, och livsanden återvänder till Gud, som gav den. |
Texten beskriver hur det är att bli gammal! Tänk på Gud medan du är ung, innan de svåra åren kommer. När det blir svårare att njuta av livets goda. Då solen och ljuset slocknar Glädjen blir kort - solen följs av nya moln. Dessutom är synen försvagad. Husets väktare darrar. Armarna och händerna darrar. De starka männen sviktar. Benen blir krumma och orkar inte så mycket. Malerskorna har slutat mala för att de har blivit så få! Tänderna är dåliga och flera saknas. Då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren. Ögonen ser inte längre så bra. Dörrarna mot gatan stängs till. Man håller munnen stängd för att inte visa att man inga tänder har. Ljudet från kvarnen dämpas. Det hörs inget när man äter för det är svårt att tugga. Stämman blir tunn som en fågels och sångrösten mister sin klang. Röstresurserna blir sämre. Stämman blir pipig. Då man bävar för en backe och för fasorna på vägen. Man undviker att gå uppför backar. Hjärtat orkar inte med ansträngningar. Mandelträdet lyser vitt. Håret har blivit vitt. Gräshoppan släpar sig fram. Han liknar en gräshoppa. Mager om armar och ben. Kaprisfrukten mist sin kraft. Han är impotent. Då människan går till sitt eviga hem och gråtarna väntar på gatan. Han skall snart dö. Ja, innan silvertråden slits av. Livstråden klipps av. och guldskålen (= huvudet) brister, kruset (= kroppen) krossas vid källan och brunnshjulet (= livet som avstannar) går i bitar; då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung, och livsanden återvänder till Gud, som gav den. Kroppen dör och förmultnar. Predikaren vill helt enkelt tala om att det är viktigt att vi tar vara på vårt liv och gör det bästa av det under den korta tid vi lever här. Vi skall söka Gud och vad han vill med våra liv. |
|
Jag brukar försöka vara lite klurig när jag skriver i lokaltidningen under rubriken: "Inför helgen". Något av det jag skrivit finner du HÄR |