 |
Hon dyker plötsligt upp i Mumindalen. Ingen ser henne. De
hör bara en röst. Hon är fullständigt osynlig.
När hon möts av kärlek från de andra så börjar hon
synas alltmer för att till slut bli helt synlig.
Jag tror att många känner sig som det osynliga barnet.
Man tänker: "Ingen bryr sig om mig. Ingen märker att jag finns
till. Om jag försvann, så skulle ingen sakna mig."
Särskilt när man har det svårt, är deprimerad, sjuk
eller sörjer, så kan man uppleva det som om ingen riktigt förstår
hur man har det. Då kanske man söker sig till Gud och ber
till Honom, men inte heller Han verkar att lyssna.
Kanske är GUD som det osynliga barnet. Han kommer inte
att synas för dig förrän du ger Honom ditt fulla förtroende och
din tillit, men Han är Dig alltid mycket närmare än du förstår.
Det berättas att när konstnären Bertel Thorvaldsen
(1770-1844) hade gjort en modell i mjuk lera till sin
berömda Kristusstaty (som finns avbildad ovan), så hade
han gjort en segrande Kristus med upplyfta armar. Men när han
kom ner till ateljen nästa morgon hade armar och huvud sjunkit
och det var som om Kristus såg ner på honom i kärlek.
Thorvaldsen utformade då statyn så som vi ser den nu.
Sådan är också den Jesus jag känner. Han bryr sig om
varje människa och längtar efter gemenskap med oss. Eftersom Han
vet hur det är att vara människa, så känner Han särskilt med oss
när vi har det svårt.
Vem Du än är så är du sedd, känd och älskad.
Lars Fröjmark
Denna artikel var införd i Långelanda församlingsblad våren 1998.
Om du INTE ser en MENY till vänster så klicka här!
DU ÄR BESÖKARE NUMMER 
SEDAN 1998-03-18
Uppdaterad 2000-02-09
© 2000 Lars Fröjmark