Daniel tyckte att det verkade vara mer folk i år än det
brukade. Solen sken från en klarblå himmel och det låg en
spänd förväntan i luften. Tjugo meter längre bort
såg han Johanna, men det verkade inte som om hon hade sett honom och
det fanns ingen möjlighet att komma dit hon var. Istället lyckades
han tränga sig en bit högre upp i den stora trappan, så att
han fick en bättre överblick över vad som skedde längre
fram. Det var en av deras viktigaste högtidsdagar: "Yom kippur".
Plötsligt blev det alldeles tyst. Daniel såg hur
översteprästen hade stuckit in sina händer genom de båda
hålen i den stora lottdragningsurnan. Sedan drog ut sina händer
och gav en träbricka till en präst på sin högra sida och
en annan till prästen som stod till vänster. Daniel såg
också tydligt de båda bockarna som stod bundna intill
översteprästen, framför den magnifika tempelbyggnaden.
Prästen på högra sidan läste högt vad som stod
på brickan: "För Herren" Den ena bocken fick ett
rött sidenband om halsen och skulle senare offras som syndoffer. Den
andre prästen läste: "För Asasel", och om den andra
bockens ena horn knöts ytterligare ett rött sidenband. Nu lade
översteprästen båda händerna på den bockens huvud
och bekände sina och folkets synder.
Modell av Jerusalems tempel på Jesu tid
"Syndabocken." tänkte Daniel. Den skall bära
våra synder, så att vi blir fria från vår skuld.
En man ledde ut bocken ur staden, folket spottade
på den och skrek: "Ut, ut!" Stämningen kändes
hotfull. Mannen ledde den till en brant, rev av en bit av det röda
bandet och fäste det vid en klippa och störtade ner bocken för
branten.
Sedan samlades man igen. Översteprästen gick in i templet.
Daniel visste att han gick in i templets innersta rum, dit ingen annan fick
gå och han själv bara denna dag på året. Där
skulle han be Herren om förlåtelse för sina och folkets
synder.
Då kom översteprästen ut och ropade: "Herren har
förlåtit oss!" Alla jublade, några grät av
glädje och dansade runt. Daniel var så lycklig, han kände
det som om en tung sten fallit från hans bröst. Han visste att
han verkligen var förlåten och kände en underbar
fridskänsla.
Senare på kvällen blev Daniel retad av Jonas, en kille
som han hade svårt att tåla. Han gav honom ett blått
öga och blev själv av med sin frid. "Ett år till!",
suckade han. "Ett år till innan jag kan få
förlåtelse och frid igen!"
Du och jag får förlåtelse varje stund som vi
uppriktigt ber om det! Vi firar påsk för att Jesus är den
sanna "syndabocken" som har gett sitt liv för oss en
gång för alla och burit alla våra synder på sig.
Dessutom är han dödens besegrare och har befriat oss från
dödsfruktan och ger evigt liv till den som tror på honom.