| När du får oväntat besök |
Maria putsade och fejade. Hon hjälpte mamma med vårstädningen. Fastän hon bara var fjorton år var hon mycket duktig på att sköta deras lilla hem. När hon skulle städa i ett av de mörka hörnen suckade hon lite och hoppades att någon snart skulle uppfinna glödlampan så att man kunde se om det verkligen blev rent.
I samma stund verkade det som om hennes önskan hade blivit uppfylld. Hela det lilla mörka rummet blev alldeles ljust. Hon hade aldrig varit med om något liknande. Det var som om solen plötsligt flyttat in i huset. Hennes första tanke var att taket hade lyfts av huset.
När Maria vände sig om såg hon att hon hade fått oväntat besök. Hon som inte hade något kaffe hemma! Vid ena väggen stod en ung man och lyste som en tusenwattslampa.
- Var hälsad du högt benådade! Herren är med dig.
Maria blev förskräckt. Vad menade ängeln? Vad betydde hans ord?
- Var inte rädd, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son.
Maria blev förvirrad och förlägen. Hur skulle det gå till? Hon och Josef var ju inte gifta än. Var det med honom hon skulle få det där barnet? Hon tog mod till sig och frågade ängeln:
- Hur skall det ske? Jag har ju ingen man än.
- Helig Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.
Unga Maria är en hjältinna. Hon tar emot detta stora uppdrag att bära och föda Jesus till världen på ett nästan självklart sätt:
- Jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt.
Hon insåg vilka problem det skulle bli. Hur skulle hon förklara detta för Josef? Vad skulle folk säga? Hon hade fått ett oväntat besök och hon hade handlat oväntat moget och klokt.
Som tonåring fick jag själv ett oväntat besök. Jag var ateist och vägrade att konfirmera mig, eftersom jag inte trodde på Gud.
Jag hade ändå en kväll hamnat på läktaren i en kyrka, under en nattvardsgudstjänst som jag inte kunde delta i eftersom jag varken var döpt eller konfirmerad. Då fick jag se ett starkt ljussken. Jag såg ingen person, men visste ändå att det var Jesus. Jag kände inte honom, men han kände mig! Det mötet var obeskrivligt. Hela jag fylldes av en underbar frid och harmoni. Några minuter efteråt låg jag - helt mot reglerna - på knä vid nattvardsbordet och fick möta Honom även där.
Det verkar som om ett oväntat besök ofta följs av något slags måltid: Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.
När du får oväntat besök är det första du måste göra att öppna dörren!
2000-03-25, inför Marie Bebådelsedag.