| Kärleken är inte blind |
Det berättas om en yngling som bodde hos sin far i en liten stuga alldeles i närheten av stambanan utan för en liten ångermanlänsk by. Pojken hatade hemmet och byn och såg ofta längtansfullt efter stockholmståget när det passerade.
- En dag skall jag ge mig av till Stockholm och lämna den här hålan för gott, tänkte han. Han var övertygat om att bara han kom dit skulle han snart bli rik. Hans lilla förtjänst på sågverket räckte dock inte för att börja ett nytt liv i storstaden.
En måndagsmorgon kom pappan på honom med att stjäla hans besparingar. Många hårda ord utväxlades, och sonen rusade iväg från hemmet och tog tåget till Stockholm i avsikt att aldrig återvända hem. Under många år hörde fadern inget från sin son.
En dag, trettio år senare, damp ett brev ner i pappans brevlåda: "Jag kommer att ta tåget som går förbi vårt hus, men jag vet inte om du vill träffa mig igen efter allt som har hänt. Om du vill att jag skall komma hem så fäst ett vitt tygstycke i den stora eken utanför vårt hus. Om jag inte ser något tygstycke i trädet så skall du slippa höra ifrån din son mer."
När sonen närmade sig hemmet, satt han med näsan tryckt mot tågfönstret. Där såg han det lilla huset, flaggstången och eken... nej han kunde knappast se eken.. Den såg ut som ett blommande fruktträd, så översållad av fladdrande vita tygremsor var den!
Pappan älskade sin son trots den skada han hade gjort honom. Man brukar säga att kärleken är blind, det är inte sant, den är i stället klarsynt! På samma sätt är det med vår himmelske Fader. Johannes skriver om honom: Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Gud älskar oss trots våra synder. Han kan inte bortse från synden och därför har han gjort något åt den. Han offrade sin son, Jesus, som tog straffet och följden av våra synder på sig. Guds kärlek är klarsynt men han älskar oss trots våra fel och brister.
Eftersom Gud älskar oss, förväntar han sig att vi skall älska dels honom och dels våra medmänniskor. Johannes fortsätter: Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Någon har kallat Gud den sanne gentlemannen, En gentleman tränger sig inte på en annan människa. Gud tränger sig inte heller på oss. Men när vi vänder om till honom och söker honom har han lovat att vi skall finna honom.
Då skall vi finna att eken är helt täckt av det vita tyget!
Johannes första brev kapitel 4, vers 10-16.
2000-05-20, inför 4:e söndagen efter Påsk.