| Vem var den störste mördaren? |
Jag var nog inte mer än tio, elva år när jag bodde i Norrland och fick den frågan av en kompis. Jag funderade en stund.
- Vet int´. Hitler eller Stalin kansk´?
- Hä´ä´ ju Kain, han Adams son i Bibeln.
- Är nä´?
- Jo, han döda´ ju en fjärdedel av jordens befolkning!
På senare tid har jag funderat en del över varför det gick som det gick med Kain. Varför blev han så utom sig att han dödade sin bror?
Adam och Eva hade misslyckats med att följa det enda bud Gud hade givit, att inte äta av frukten på kunskapens träd. Gud lovade att sända en Frälsare som skulle göra allting bra igen. Han sade till ormen: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.
Detta är en profetia om Jesus, som skulle besegra Djävulen, Ormen. Jesus var Guds son och Marias son.
Men Eva tänkte: Min son Kain skall krossa Ormens makt och allt skall bli bra igen. Hon trodde att det var Kain som var Frälsaren. Namnet Kain betyder: "Jag har fått en man med Gud".
Hennes nästa son fick namnet Abel, vilket betyder vindfläkt. Han var inte så viktig, tyckte hon. Det var Kain som skulle ställa allt till rätta.
Kain försökte återuppbygga det paradis som de blivit utestängda ifrån genom att arbeta med jorden och få den att bära frukt. Han kände kravet från föräldrarna och jämförde sig med Abel. Men han misslyckades. Därför krossade han Abel.
Så här kan det se ut i våra familjer fortfarande. Jag minns en konfirmand som berättade att det gick ganska bra i skolan för henne. Men hennes problem var att pappan hade varit duktig i vissa ämnen och mamman i andra. Hon utbrast:
- Jag är inte både min mamma och pappa!
Ibland kan en pappa överföra sina ambitioner på sin son:
- Jag ville alltid bli en ishockeyspelare i proffsklass. Nu skall vi se till att du blir det!
Många gånger uttalar vi inte dessa krav, men våra barn känner dem ändå.
Tänk om Kain hade sagt till Gud:
- Alltsammans var pappas och mammas fel! De ställde för stora krav på mig och plötsligt brast alltsammans!
Då skulle Gud ha svarat:
- Du kunde ha bett mig! Det var ju inte din uppgift att återställa paradiset, även om din mamma trodde det.
Vi har ansvar för vårt eget liv. Men vi skall vara medvetna om våra innersta motiv och komma ihåg att vi själva också är präglade av våra föräldrars krav. Blir det för tungt skall vi be Gud om hjälp. Han vet precis vilka uppgifter vi skall göra och vilka som inte är vår sak att utföra.
Jesus säger: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.