| Korsväg |
Att stå vid en korsväg kan vara mycket spännande. Så upplevde i alla fall jag det, när jag som barn stod vid det norrländska vägskälet. Vilken av vägarna skall jag välja? Vart för den? Ibland kunde en väg leda helt galet och bokstavligt talat försvinna helt till sist! Då återstod inget annat att göra än att vända om och försöka hitta tillbaka till utgångspunkten igen.
På Orust finns ett intressant vägskäl. När man susar fram på väg 160, är det inte ens säkert att man märker av det. Två små skyltar pekar åt samma håll. På den ena står det KORSET och på den andra GLÄDJEFRID. Om man saktar ner farten så ser man dem tydligt. Om man tar det lite lugnt...
Jag har aldrig gett mig in på den där vägen, så jag vet inte vart den går. Hur ser det ut på dessa platser? Orustvägen leder nog till ett underbart ställe. Men jag vet inte, eftersom jag har alltid haft för bråttom eller varit på väg någon annanstans. I Harry Martinsons roman Vägen till Klockrike tänkte luffarna att Klockrike måste vara som ett paradis. Det tedde sig så underbart för dem, eftersom ingen av dem någonsin hade varit där. Kanske är vägen till KORSET också vägen till GLÄDJE och FRID?
Kanske är det så att både du och jag står vid en korsväg just nu. Kanske hela Svenska Kyrkan gör det. Mycket som sker i kyrkan just nu upprör många. Då är det verkligen viktigt att välja rätt. Kanske måste vi sakta farten och styra in på korsets väg, den som leder till glädje och frid. På korsets väg kan man inte själv ha rätt och alla andra fel. På korsets väg kan man inte hata dem som tycker annorlunda. På korsets väg måste man förlåta och be om förlåtelse. Det är inte den lättaste vägen att gå men den leder till sann glädje och frid
2001-08-11, inför Nionde söndagen efter Trefaldighet.