Händelser på ett berg


Sonen höll sin far i handen. De gick några steg framför åsnan och tjänarna. Vilket spännande äventyr att sova ute under stjärnhimlen på nätterna och gå och samtala med sin älskade far på dagarna! Nu såg han berget framför sig, berget där de skulle offra till Herren Gud. Han märkte inte hur fåordig hans pappa hade blivit. Själv pladdrade han på desto mer. Nu talade Abraham, hans far, till tjänarna:

- Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.

Isaks far bar elden i en lerkruka, medan han själv bar veden på sina axlar. Han tänkte stolt att det var han som fick bära den tyngsta bördan. Men när han såg på sin far såg det ut som om krukan han bar på vägde jättemycket. Han hade aldrig tidigare sett fadern gå med så tunga steg.

- "Far", sade Isak. "Ja, min son", svarade Abraham. Isak sade: "Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?" -- "Min son", sade Abraham, "Gud utser åt sig det får som skall offras." Så gick de båda tillsammans.



Sonen höll sig alltid tätt intill Fadern. Under vandringen mot Golgota kulle, platsen där han skulle offras, sade han till sina lärjungar, sina tjänare: - Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader.

- Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar.

- Stanna här, medan jag och min Fader går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.

Jesus bar själv veden, korset, på sina axlar. Han gick med tunga steg upp mot Golgota. Fadern går med honom och styrker honom. Allt verkar mörkt, men Fadern bär på elden, ljuset. Gud utser åt sig det lamm som skall offras.



Abraham och Isak hade nått krönet på Moria berg. Abraham hörde fortfarande inom sig Herrens röst, som hade ekat inom honom sedan Han talade till honom tre dagar tidigare:

- Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.

Nu byggde Abraham ett altare och lade veden ovanpå -- sedan lade han också Isak på veden, bunden som ett offerlamm. Han lyfte sin kniv för att utdela dödshugget.

Då ropade Gud till Abraham:



- Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.

Plötsligt såg Abraham ett lamm, som fastnat i ett snår, och han offrade lammet i stället för sitt barn!

Han tog sin son vid handen och de vandrade nedför berget tillsammans.



Jesus spikades fast på korset. Ingen röst från himlen stoppade det hemska offret. I stället kom ett mörker över hela jorden. Jesus var ensam övergiven av alla, även av sin Far!

- Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Jesus dog på korset. Han är det Guds Lamm som offrades för att barnet skulle räddas. Du och jag har genom dopet fötts på nytt till att bli Guds barn. Vi får vara det, tack vare att Jesus offrade sig för oss.



Abraham fick veta att Gud aldrig kräver människooffer. Han förstod det redan innan han gick upp på Moria, annars hade han ju inte sagt till sina tjänare att de båda skulle komma tillbaka igen.

Även Jesus sade till sina lärjungar att hans kors inte var slutet på livet. Han skulle komma igen, uppstånden. Dödens och djävulens makt slutade där vid Golgota. Dödens hela makt över oss människor beror på att vi syndar. Nu bar Jesus straffet för våra synder på korset och gjorde dödens makt om intet!



Vi kan frimodigt gå ner för Moria berg, Golgota kulle, med vår hand i Faderns och vara helt vissa om att han leder oss på den rätta vägen ända in i himlen.




Lars Fröjmark
Animated Christian fish symbol reveals 
hidden cross

Första Mosebok 22 vers 1-14, Johannes evangelium 15:15, Markus evangelium 8:31 och Matteus evangelium 27:46





Denna artikel var införd i 2003-04-05, inför Femte söndagen i Fastan.


Om du INTE ser en MENY till vänster så klicka här!


DU ÄR BESÖKARE NUMMER SEDAN 2003-04-15


Uppdaterad 2003-04-15

2003 Lars Fröjmark