| Att axla sin mantel |
Det hade gått några år sedan hans mästare, Elia, hade kastat sin mantel över hans axlar. Han trodde att han hade förstått vad den gesten innebar. Han skulle bli profet efter Elia! Men hur skulle han, Elisha, någonsin kunna fylla Elias plats? Elia, Israels store profet, hade ju gjort mäktiga under i Herrens namn. En mor hade till och med fått tillbaka sin son från de döda!
Gud hade talat om för honom att han skulle ta hem Elia till sig idag. Elisha kände sig verkligen inte redo för att vara Israels profet ännu. Elia hade ju en sådan auktoritet, en sådan pondus, men vem var han själv? Han kände sig som en nolla jämfört med Elia. Då slog det honom att även en nolla får ett värde om man ställer en etta framför! Herren Gud var alltid nummer ett i Elias liv. Det var ju inte Elia som gjorde undren utan Gud! Nu visste Elisha hur han skulle göra. Han skulle be Guds Ande komma över honom, så att han fick kraft att gå ut på Herrens uppdrag.
Elia och Elisha besökte hela dagen de olika profetskolorna och kom slutligen till Jordan. Elia slog med sin mantel på floden. Då delade vattnet sig och de kunde gå över torrskodda! När de var på väg över sade Elia till Elisha: "Säg vad du vill att jag skall göra för dig innan jag tas bort från dig." Elisha sade: "Låt mig få dubbla arvslotten av din ande." Elisha tänkte. Jag behöver nog minst dubbelt så mycket av Anden om jag skall klara av uppdraget!
Plötsligt kom en vagn och hästar av eld och ryckte med sig Elia upp till himlen. Elisha tittade upp efter honom. Då kom Elias mantel dalande ner mot honom. Elisha tog upp den och begav sig mot Jordan. Nu gällde det. Skulle Herren vara med honom? Han tog manteln och slog på vattnet. Och… …vattnet delade sig också för honom! Elisha gick med frimodiga steg ut på Herrens uppdrag.
Nästan sjuhundra år senare vandrade en grupp män och kvinnor uppför ett berg. Deras Mästare, Jesus, gick i täten. Jesus hade under tre års tid utfört Guds verk här på jorden. Han hade förlåtit synder och befriat människor från skuld. Han hade botat sjuka och uppväckt döda. För en dryg månad sedan, dagen innan han blev korsfäst, hade han sagt att de, hans lärjungar, skulle göra samma gärningar som Jesus själv och ännu större. De undrade hur de skulle klara av det stora uppdrag Jesus hade gett dem, när han snart inte längre skulle vandra med dem på samma sätt som förut.
Nu stannade Jesus och talade till dem: "Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade lyftes han från marken och sedan såg de honom inte mer. Lärjungarna återvände till Jerusalem. Nu visste de hur de skulle kunna utföra Guds verk. Det skulle ske genom den helige Ande! De samlades dagligen och bad att Gud skulle sända sin Ande. Drygt två veckor senare, på pingstdagen, blev de bönhörda!
Du och jag är på samma sätt kallade att vara lärjungar till den store Mästaren, och han lämnar oss inte ensamma! Också nu sänder sin Ande till oss och därför sker fortfarande under när vi ber. Syndare blir förlåtna, sjuka blir friska. Fler och fler upptäcker att Gud hör bön och att han ger våra liv mening! Det är Guds Ande som gör undret med oss. Han gjorde det med Elisha i hans tid. Han gjorde det med lärjungarna i deras tid och han gör det med oss nu i vår tid!
Andra Kungaboken 2:8-9 och Apostlagärningarna 1:8 27:46
2003-05-28, inför Kristi himmelsfärds dag.