Josef fick tränga sig in genom porten. Det var var ovanligt mycket folk på tempelgården innanför, och många rusade till utifrån. Ryktena hade gått att de som köpte och sålde offerdjur och de som växlade pengar hade blivit utdrivna ur templet av Jesus! Josef var förvånad. Jesus brukade ju uppträda så fridsamt annars. Men hans informatör som hade varit där berättade vad Jesus hade sagt: "Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste." Josef trodde att han förstod. Både de som växlade pengar och de som sålde offerdjur, tog oskäligt betalt för sina tjänster. Jesus tyckte att de var ena riktiga rövare.

Josef trängde sig vidare genom folkhopen. Nu kunde han både höra och se Jesus. På håll verkade Jesus ganska vanlig, men när man kom närmare kunde man inte slita blicken från honom. Ingen hade någonsin talat som den mannen. Vilken utstrålning han hade! Till och med de tuffa säkerhetsvakterna var alldeles uppslukade av Jesu ord när han undervisade om himmelriket. Josef själv var helt trollbunden. Han förstod att Gud verkligen älskade honom och ville att han skulle bli en medborgare i det riket. Så hade aldrig någon av de skriftlärda talat! Han förstod att de var avundsjuka.

Nu hände något! Några män trängde sig fram till Jesus. Josef visste vilka de var. Det var några av fariseernas lärjungar tillsammans med anhängare till kung Herodes. Vilken ohelig allians! De brukade ju annars alltid träta sinsemellan. Vad hade de nu för fuffens för sig? De frågade Jesus:

- Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?

- Så infernaliskt, tänkte Josef. Nu har de honom fast! Vad Jesus än säger blir det fel. Om han säger att det är rätt att betala skatt kommer fariseerna och en stor del av folket att vända sig emot honom. Säger han att det är fel kan de anmäla honom som uppviglare inför romarna och få honom fängslad eller dödad. Vad skulle Jesus göra?

Jesus såg strängt på dem: - Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med. En av dem plockade upp en denar ur sin penningpung och räckte den till Jesus

som lyfte upp den så att alla kunde se den och frågade: - Vems bild och namn är det här?

- Kejsarens, svarade de.

- Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud! sade Jesus.

Först blev det alldeles tyst. Sedan jublade folkhopen, när Jesu antagonister dröp iväg.

- Vilket genialiskt svar! Givetvis måste man betala för kejsarens tjänster om man begagnade dem, och de gjorde man ju om man använde mynten, tänkte Josef. Plötsligt gick det upp för honom fulla vidden av vad Jesus menade: "Ge det som har Guds avbild till Gud och det som har Kejsarens avbild till kejsaren!" Han tänkte på berättelsen om hur Gud skapade de första människorna, där det stod skrivet: Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.

Han, Josef, var präglad av Gud. - Kunde Gud verkligen ha användning för honom? Han hade bara tänkt frågan inom sig, men så tittade han bort mot Jesus och mötte hans ögon. Blicken var fylld av kärlek, och han nickade. Josef insåg att Jesus både hört frågan och besvarat den!

Han tog upp ett mynt ur fickan och tittade på det. Det var slitet och skadat och man kunde bara ana präglingen på det, men det hade fortfarande samma värde! Josef var präglad av Gud. Han skämdes över mycket i sitt liv. Han tyckte själv att det var svårt att se att han var präglad av Gud, men Jesus hade sett det. Värdet fanns där, fastän det var slitet. När Josef gick ifrån tempelplatsen lyste det om honom. Han var präglad av Gud. Han ville leva för honom. Han var värdefull!

DU ÄR BESÖKARE NUMMER SEDAN 2003-11-08

Uppdaterad 2003-11-08
© 2003 Lars Fröjmark