"Den som inte tror på under är inte realist.", sade David Ben Gurion,
Israels förste premiärminister. Många tänker att om jag bara fick se ett
under så skulle jag tro på Gud. Själv har jag varit med om många under,
men skulle nog ha fått se ännu fler om jag hade haft ögonen med mig. Många
under sker nämligen utan att vi tänker på det!
Två ynglingar seglade med katamaran utanför Falsterbonäset. De var ganska
långt från land när båten välte. Att få båten på rätt köl igen var omöjligt
och de drev stadigt ut från land mot Danmark. De visste inte om de skulle
släppa taget i båten och försöka ta sig i land eller om de skulle hålla sig
kvar. Då bad de till Gud: "Gode Gud, gör så att vinden vänder sig!"
Plötsligt vände vinden och efter en tid bottnade de och kunde få katamaranen
på rätt köl igen. "Vilken tur att vinden vände", sade de till varandra
och glömde sedan bort händelsen. En av dem är präst idag och har senare
kommit ihåg händelsen. Han är förundrad över att de då inte såg undret,
fastän det var så tydligt!
En pakistansk pojke, Abdul, kom till Stockholm i början av sjuttiotalet.
Han var muslim och hade hört att man i Sverige trodde på Gud. Han blev
förvånad över att han inte mötte några troende. Några veckor efter att han
hade kommit hit träffade han två unga flickor som bjöd in honom till en
ungdomskväll i en av kyrkorna. Han blev glad över att se alla ungdomar som
trodde på Gud.
Ett stort problem var dock att han knappast förstod vad de ville säga till
honom. Nisse, en av mina vänner, försökte samtala med honom. Men eftersom
Abdul bara kunde urdu och nästan ingen svenska eller engelska, var det
nästan omöjligt att kommunicera. Kvällen led mot sitt slut och de skulle
ha aftonbön. Abdul förstod vad det innebar och ville följa med till
andaktsrummet. Nisse längtade efter att få dela med sig av sin tro på
Jesus till Abdul. Då kom han att tänka på berättelsen om den första
pingstdagen när Guds Ande kom över lärjungarna så att de kunde tala andra
språk. Nisse bad att Gud skulle göra det undret nu och började tala. Abdul
lyssnade uppmärksamt. Efter en stund tog orden liksom slut och Nisse tänkte
förklara att Gud hade gjort ett under, så han sade mycket långsamt: "Jag
kan INTE tala urdu!" Då sade Abdul: "Du talar micket bra urdu!"
Vid ytterligare två tillfällen talade Nisse på urdu till Abdul, utan att
själv veta vad han hade sagt. Senare fick de tag på Stanley Sjöberg,
dåvarande pastor i Filadelfiakyrkan i Stockholm, som levt många år i
Pakistan. Abdul berättade vad Nisse hade sagt. Bl a var det: "Gud är en
och Jesus är Guds Son!" Detta påminner om den muslimska trosbekännelsen:
"Gud är en och Muhammed är hans profet" Genom denna enkla "trosbekännelse"
kom Abdul till tro på Jesus Kristus. Abdul har idag en liten butik i Gamla
stan i Stockholm.
Att Nisse fick tala ett okänt språk var ett stort under. Men det största
undret av alla är ändå när en människa börjar tro på Jesus.
1997-05-17, inför Pingsthelgen.